Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VI. Själens odödlighet - 6. Djursjälens odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712
människan genom döden skulle för alltid bero f vas sin tillvaro?
Visserligen skulle ett sådant tillvarons upphörande kunna betecknas som
en frigörelse från det lidande, som hela den försvinnande världen nu
är underkastad: men svårligen skulle det kunna kallas en frigörelse
från förgängelsens träldom, enär det ju komme att innebära
förgängelsens fullständiga seger; och under inga omständigheter skulle det
kunna betecknas som en frigörelse till d. v. s. delaktighet af Guds
barns härliga frihet. Icke heller kunna vi rimligtvis mena, att denna
beskrifning passar in på ett sådant djursjälens tillstånd, där hon väl
äger en fortsatt tillvaro såsom en död kraft, men icke såsom lefvande
och förnimmande; ty om åt de skapade varelserna lofvas
delaktighet i den frihet, som utgör en del af Guds barns härlighet, så är
det väl uppenbart, att hvad som därmed åt hvarje skapad varelse
utlofvas icke kan vara ett lägre slags tillvaro än den varelsen hade
förut, utan har en varelse här varit lefvande, så måste han där, i
delaktigheten af Guds barns härlighetstillstånd, också vara lefvande,
men. befriad från den känsla af träldom, som här plågat honom.
Jag måste bekänna, att om det låge i vissa hundexemplars
begrepp, hvilkas bekantskap jag gjort, att deras själ måste förgås, så
skulle jag råka i stor bäfvan med afseende på min egen själ;
åtminstone måste jag då antaga, att om min själ vore odödlig, hon
då hade fått den gåfvan såsom ett nådetillägg till sin egentliga
natur.
c.
När det nu en gång så är, att djuren med eller utan
människors åtgärd mycket lida är det en stor tröst att kunna tro, att
äfven för dem kommer en annan tid, då lidandet är öfvervunnet och
frid och glädje träder t stället. Utan denna tanke blir mig
djurvärldens kval en orimlighet, och ett djupt mörker faller öfver den
sköna läran om Guds kärleksrika försyn.
Wikner: Sändebref till Zoofilos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
