Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - IV. Själfmord - 3. Skadar själfmördaren samhället med sin handling? - 5. Själfmordet kan blott individuelt bedömas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
dom får afsäga mig en syssla och använda hela min tid på att skydda
mig mot dessa olyckliga omständigheter och så mycket som möjligt
hindra mitt elände under kommande dagar, hvarför får jag icke
genom en handling, som icke är oskadligare för samhället, på en gång
afskära detta elände?
Men. förutsatt det fall, att det icke mera står i min makt att
befordra samhällets intresse, och jag är en börda för detsamma, att
mitt lif förhindrar en annan person att mera gagna samhället, i
sådant fall måste min afsägelse af lifvet icke blott vara oskyldig utan
äfven tillåtlig. Och de flesta människor, som komma i frestelse, att
lämna denna tillvaro, äro i sådant läge. De, som hafva hälsa, kraft
och anseende hysa vanligen tillfredsställelse med världen.
Hume. Om själfmord. Phil. Bibl. Bd. 75.
5.
Själfmordet kan blott individuell bedömas.
Yi kunna från vår ståndpunkt, som i döden icke ser annat än
lifvets slut, hysa hvarken någon afgörande sympati eller antipati för
den abstrakta föreställningen orn den frivilliga döden. Det gifves
arter af själfmord, som härstamma från en sjuklig drift, och det
finnes kända fall, då barn gjort upprepade försök att döda sig genom
förbränning. Hvarifrån skall man väl vid åsynen af sådana
företeelser hämta ett moraliskt omdöme? Hela det fysiologiska förloppet,
som äger rum vid nämnda handlingar, är oss så främmande
beträffande den åtföljande känsloverksamheten, att vi icke en gång äro
i stånd till att hysa verklig medkänsla med dessa tillstånd. Endast
af tillgjordhet skulle man här vilja använda den sedliga måttstocken.
För det nyktra förståndet äro de omförmälda tilldragelserna
instik-tiva akter af naturen och ligga därför helt och hållet utom området
för sedlig värdebestämning. Nu kunde man säga, att dessa
underbara företeelser stå helt och hållet enstaka och icke hafva något
förhållande till de öfriga arterna af den månggestaltade, genom eget
förvållande förorsakade döden. Men vi tro, att den instinktiva eller, om
man så vill, den omedelbara känslan, som icke gör sig reda för
grunderna till sitt handlingssätt, spelar en stor roll i de sista
besluten. En stor del af själfmorden skulle icke äga rum, om en klar,
objektiv uppfattning af förhållandena trädde i stället för de ofta
gåt-lika motiv, som drifva till det förtviflade steget. Men huru det nu
än må förhålla sig med den dunkla känslans andel i handlingar af
förtviflan, vi skulle till och med, då medvetandets fulla klarhet låge
till grund för dem, blott hafva att använda det moraliska tillräknan-
Från Kunskapens Träd. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
