Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - III. Optimism och Pessimism - B. Pessimism - c. Religiös och filosofisk pessimism - 7. Nitzsche om dödens predikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634:
De trängta efter döden och vi må prisa deras afsikt god!
Ak-tom oss för att uppväcka dessa döda och störa dessa lefvande grifter!
De se en sjuk eller en åldring eller en afliden: och genast säga
de: "lifvet har vederlagt sig själft!77
Men blott de själfva hafva blifvit vederlagda; förblindade äro
deras ögon, som icke kunna se mera än en sida af tillvaron.
Sänkta i djupt svårmod och girigt spanande efter något tillfälle,
som kan gifva dem anledning att få dö: sålunda bida de under
tandagnisslan.
Eller åter: de roa sig med leksaker och håna sin egen
barnslighet; de bygga sig luftslott och håna sig sedan själfva, som kunna
hänga fast vid ett halmstrå.
Deras vishetslära lyder så: "en dåre är den, som förblifver vid
lif, men så stora dårar äro vi! Och detta är det dåraktigaste af
allt!"
"Att lefva, det är endast att lida", — så säga andra och de
ljuga icke: så lagen då blott, att I upphören att lefva ett lif, som
•endast är ett lidande.
Och så lyder deras sedelag: "du skall döda dig själf! Du skall
stjäla dig själf härifrån!"
"Vällust är synd", — så säga somliga dödspredikanter, "låtom
oss undvika att föröka vårt släkte!"
"Det är besvärligt att uppföda barn", så säga andra, "hvad
tjänar det till att längre möda oss därmed? Man skaffar blott
olyckliga till världen!" Och äfven dessa äro dödspredikanter.
"Medlidande göres oss behof", — så säga de tredje; "tagen bort,
hvad jag äger, tagen bort hvad jag är, desto mindre håller lifvet mig
själf bunden!"
Voro de verkligen medlidsamme, så skulle de väcka afsky för
lifvet hos sin nästa. — Att vara grym — det vore den rätta
barm-hertigheten.
Men de vilja slippa lös ifrån lifvet, hvad angår det dem, att
de med sina bojor och skänker binda andra ännu hårdare fast
därvid! —
Och äfven I, för hvilka lifvet är jäktande arbete och oro; ären
I icke ännu mätte på lifvet? Ären I icke fullt mogne för
dödspredikan?
I alle, som älsken det jäktande arbetet, det öfverraskande, nya,
främmande, — I bären eder illa åt, eder flit är en undanflykt och
€tt försök att förgäta eder själfva.
Om I ägden större tro på lifvet, skullen I mindre hängifva eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
