Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - D) Världens ofullkomlighet och fullkomligheten hos hennes upphof - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ända till denna tid existerat, födas utan egen förskyllan som
Patagonier eller Eskimåer eller något liknande i brutalitet och förnedring,
men förlänat dem färdigheter, hvilka efter en utveckling genom
århundraden under arbete och lidanden och sedan många af de bästa i
sitt släkte offrat sitt lif för detta mål, ändtligen satt ett antal utvalda
af släktet i stånd att blifva något bättre, som åter skall blifva i
stånd att fullkomna sig under kommande århundraden till något
verkligt godt, såsom det hittills blott hos enskilda individer har
blifvit förkroppsligadt. Det må vara möjligt att såsom Plato tro, att
fullkomlig, genom stoffets spröda seghet i hvarje riktning inskränkt
och hämmad godhet har gjort det så, emedan den icke var i stånd
att göra bättre. Men att antaga, att samma fullkomligt visa goda
väsen har absolut makt öfver materien och frivilligt har gjort den
till hvad den är, måste synas omöjligt för en hvar, som har de
enklaste begrepp om sedligt godt och ondt. Och ingen sådan, hvilka
slags religiösa fraser han ock må betjäna sig af, kan annat än tro,
att om naturen och människan båda äro verk af ett fullkomligt
godt väsen, detta väsen skapade naturen i den afsikt, att den skulle
förbättras men icke efterhärmas af människan.
Joh. Stuart Mill. Öfver religionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
