Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - II. Den gudomliga rättfärdigheten - 4 - 5. Teodicé - 6. Det goda är öfvervägande på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
ha varit bättre att ej alls bU stunget
än köpa räddning för sitt lilla lif
igenom outsägligt bittra kval,
ehuruväl fördrifna genom motgift. —
Byron, Kain 11 akt. 2.
5.
Teodicé.
Jag är ej en man utan hopp; det finnes få människor som
hoppas så mycket; jag förtviflar aldrig om sanning; rättvisa, kärlek och
fromhet; jag vet att människan skall segra öfver materien, folket
öfver tyrannerna; det rätta öfver det orätta, sanningen öfver lögnen,
kärleken öfver hatet; jag väntar alltid nederlag i dag? rnen jag är viss
om en slutlig seger, och med sanning, rättvisa, kärlek på min sida
skulle jag icke frukta att stå ensam mot hela detta jordklots
befolkning,, Ett sådant hopp äger jag om människan, att jag är viss därpå,
att Gud en gång skall ställa den gudlösaste syndare, sedan hans
synder blifvit aftvagna, ansikte mot ansikte med den ädlaste bland
människor, och de skola sitta ned tillsammans vid Herrens bord i Guds
rike. Orn det icke funnes något förnuft i världsalltet; om det icke
funnes någon appell från människornas stadgar till Guds lagar, från
närvarande elände till stundande evig seger på jorden eller i
himmelen — då skulle jag ej äga något hopp. Men jag vet att världsalltet
är försäkradt hos den oändlige Guden, och att ingen atom af
materien, ingen atom af anden skall gå förlorad på den långa resan
genom dödlighetens och odödlighetens lif,
Th. Parker.
6.
Det goda är öfvervägande på jorden.
Men man skall säga, att i jämförelse med det goda det onda
är stort och talrikt. Man bedrager sig. Blott brist på
uppmärksamhet förminskar det goda, som vi njuta, och denna uppmärksamhet
måste hållas vid lif hos oss genom en blandning med det onda. Om
vi i regeln vore sjuka och blott sällan friska, skulle vi känna
ofantligt hälsans stora gåfva, men däremot mindre våra åkommor. Men
är det icke i trots häraf bättre, att hälsan är regel och sjukdomen
undantag? Må vi därför komplettera med vårt tänkande, hvad som
undgår vår iakttagelse, för att göra för oss mera förnimbart det goda
i hälsan. Om vi icke hade någon kunskap orn det tillkommande
lifvet, skulle, såsom jag tror, blott få personer finnas, som icke i döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
