Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - I. Öfverblick af problemet - 5. Problemet ännu icke klart fattadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
som sker tvunget eller ovetande. Tvunget sker en handling, hvars
princip ligger utom den handlande, och detta på så satt, att den
handlande eller lidande därvid alldeles icke kommer med i spelet,
t. ex. då en vind eller människor, i hvilkas våld han befinner sig
bringa honom någonstädes hän. Däremot vid alla handlingar, som
ske af fruktan för större olyckor eller för ett vackert ändamål, t. ex»
då en tyrann, som har våra föräldrar och barn i sitt våld, befaller
oss göra något skändligt, hvilket, om vi göra det, skulle åstadkomma
deras räddning, men om vi icke göra det, deras undergång — då
inträder tvifvel, om sådana handlingar äro fria eller ofria. Ett liknande
förhållande är det, då man kastar öfver bord effekter vid storm på
hafvet; ty i allmänhet kastar ingen människa frivilligt bort sin
egendom, men till räddning af sitt eget och andras lif gör hvarje
förnuftig människa det.
Sådana, handlingar äro alltså af blandad natur, dock likna de
mera fria handlingar. Ty de äro i det ögonblick, då de utföras, sådana
som man måste välja, blott att ändamålet med handlingen bestämdes
genom situationen. Man kan alltså i handlingens ögonblick lika väl tala
om frivilligheten som ofrivilligheten af sådana handlingar. Men den
handlande handlar i hvarje fall frivilligt; ty principen, som vid sådana
slags handlingar sätter i verksamhet de handlandes organiska
lemmar, är i honom, själf, och, där detta är fallet, där ligger också
görandet eller icke-görandet hos subjektet. Följaktligen äro sådana
handlingar fria, men i allmänhet och utan afseende å
omständigheterna betraktade äro de kanske ofria, ty i och för sig skulle ingen
människa besluta sig till något sådant.
Sådana handlingar äro vidare understundom föremål för beröm,
då vederbörande personer åtaga sig något skymfligt eller smärtsamt
för att erhålla något stort och skönt. Göra de motsatsen, träffas
de af tadel, ty blott en eländig uthärdar högsta smärta utan ett stort
och skönt eller åtminstone lofligt ändamål. Vid många sådana
blandade handlingar förekommer visserligen intet beröm, men dock
förlåtelse, nämligen i de fall, då någon gör pliktvidriga handlingar af
bevekelsegrunder, hvilkas makt öfverstiger kraften af den mänskliga
naturen, och hvilkas vikt i ett liknande fall ingen människa torde
vara i stånd att motstå.
Många ting gifves det visserligen, till hvilka man kanske icke
får låta tvinga sig, utan hellre måste lida det yttersta och dö! Så
är det t. ex. äfven löjliga motiv, som Alkmeon hos Euripides anför
såsom tvingande för hans mord å sin moder.
Men det är stundom svårt att afgöra, hvilket af två handlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
