Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationela moralen - II. Naturfolkens moral - B) Negerordspråk - 6. Ordspråk från Gfik-språket - C) Familjeseder i Mexiko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
6.
Ordspråk från Gfik-språket.
Häri har stort jämnmod: Orn någon gör honom något godt, så
gifver han sina känslor intet uttryck; om något ondt händer honörn,
så är han äfvenledes tyst.
I sällskap med en stor man skall du komma framåt.
Sur ton. Wit and ivisdom from West-A f rika.
C. Från famiijeseder i Mexico.
(En mexikansk faders förmaning till sin dotter).
Min dotter, lika dyrbar för mig som guld, som en kostbar
fjäder, du som härstammar från mig, mitt blod och min afbild, hör
med uppmärksamhet hvad jag vill säga dig, ty du är nu vuxen.
Vår Gud, som är öfverallt och allas vår skapare, har gifvit dig
förnuft för att tänka; och i besittning af detsamma förmår du nu
förstå tingen i världen och erkänna, att i dem ingen verklig glädje och
rö är att finna, utan blott möda, sorg och last, elände och fattigdom
i mängd. Märk väl, min dotter, denna värld är dålig och full af
plågor; det gifves här ingen glädje utan lidande, såsom ordspråket
säger, som härstammar från de gamla, som öfverlämnat det åt oss,
på det ingen må hängifva sig åt ett öfvermätt af bekymmer. Vår
Gud har gifvit oss skrattets gåfva och sömnen, han har gifvit oss
mat och dryck, för att därigenom uppehålla oss. Han har gifvit
fortplantningsdriften, för att föröka oss. Allt detta skänker oss en
kort glädje, på det vi ej må lefva i ständig sorg. Det är världens
lopp, att några fröjder äro blandade i lifvet med mycken sorg och
bekymmer, ingen tänker dock på döden, man aktar blott på det
närvarande, att vinna sitt lifsuppehälle, bygga sig hus, att gifta sig.
Ända hittills har du drömt dig fram i lifvet, nu har du
vaknat. Se och hör nu själf, att lifvet är sådant, som jag sagt dig.
Jag beder Gud, att du må lefva många dagar. Men du måste veta,
huru du skall lefva, hvilken väg du skall gå, ty se, min dotter, min
dufva, lifvets väg är ganska svår. Betänk, att du är af ädel släkt,
att dina för länge sedan aflidna förfäder voro furstar, att de
grundat detta rike och hafva bragt rykte och ära åt den värdighet, som
de beklädde. Du är af ädelt blod, min dotter, betrakta och anse dig
som en ädling. Äfven då du var liten, var du dyrbar som en
ädelsten. Behjärta det väl, att din börd är ädel, ty du är intet barn
mera och måste öfvergifva barnets lekar. Vanhedra dig aldrig, bered
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
