- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
256

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kristliga monoteismen - II. Bön och religiositet - 10. Stjärnklar natt - 11. Längtan - 12. Aftonpsalm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256
Icke har hans kärlek gränser:
längre bort än solen glänser
hvarje stund hans omsorg når.
Allt hvad lif och anda äger
därför i sin tystnad säger:
"Jag i Dig, o Gud, består."
A. Mahlmann. Öfv. af E. Evers.
11.
Längtan.
Jag ofta i mitt stilla bo,
långt sedan sol gått ner
och hela huset gått till rö,
mot himlens stjärnor ser.
Där vandra de uti det blå
,som lammen på en äng,
i flockar än, än trädda så
,som pärlor i en sträng.
De blänka alla rent och klart
på himlens vida slätt.
Jag ser, hur skönt, hur underbart
och kan ej se mig mätt.
Då ropar hjärtat i mitt bröst
inför den ljusa sal:
"det ges ett högre dock, var tröst,
än jordens fröjd och kval!71
Och natten flyr, dag bikter in,
jag har en blund ej fått,
men söker, söker i mitt sinn’
och längtar, längtar blott.
Math. Claudius. Öfv. af E. Evers.
12.
Aftonpsalm.
Sig månen höjt så sakta;
<le gyllne stjärnor vakta
på himlen ljus och klar;
vår skog står mörk och stilla,
och hvitgrå dimmors villa
från ängen stiger underbar.
Nu hvilar hela jorden,
i skymning inhöljd vorden,
så ljuflig i sin frid,
som när i sömnens sköte
man glömmer af sitt möte
med dagens sorg och strid.
SQ månens runda skifva,
blott half hon synes blifva,
men är ett helt ändå;
så le vi här åt mycket,
som synes halft för tycket,
men är dock icke så.
Vi stolta mänskor alla
oss syndare må kalla!
Hur litet vi förstå!
Vi efter skuggor fara
och »söka konster» bara,
men glömma målet nå.
Låt oss din frälsning skåda,
o Herre, oss benåda
att ej på skenet tro!
Låt oss i enfald blifva
Och hjärtat barnsligt gifva
med fröjd åt dig i rö!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free