Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - B) Hellenisk - 1. Strid mellan Zeus och Hera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
intet likväl uträtta du skall, blott komina mitt sinne
fjärmare än; men detta dig sämst af allt skall bekomma.
Om det förhåller sig så, så skall det vara min vilje.
Därföre sitt du och tig, och lyd hvad dig jag befaller;
eljest dig torde emot mitt anfall alla de högste
föga beskydda, när på dig jag bär oböjliga händer."
Sade; men rädd blef då stoltblickande härliga Hera.
Satt därefter och teg, och undertryckte sitt sinne.
Sorg uppkom i salen ibland de himmelske gudar.
Först då höjde sin röst den konstberömde Hephaistos,
för att behaga sin moder, gudinnan med glänsande armar:
"Hvarken det glädje oss gör, ej heller vi kunna fördraga,
att för de dödliges skull med hvarann I sålunda tvisten,
och hos de evige larm uppväcken; ej njutes den ädla
festmåltidens behag, när split allena här råder.
Därföre råder jag dig, min moder, så vettig du än är,
göra min fader till lags, att icke han måtte ånyo
bannas, och måltidsgamman för oss dymedelst fördärfva.
Ty om Olympiske blixtraren än oss samtlige ville
störta från tronerna; ej i makt han äger sin like.
Därföre sök med mildrande ord att stilla hans sinne;
snart Olympiern då oss huld skall blifva ånyo."
Talade så, och rusade opp, och dubbelpokalen
satte i hand på modern, och så till henne begynte:
"Tig och lid, min moder, så ondt det gör dig i sinnet,
att jag dig ej, så kär du mig är, med ögonen måtte
•se misshandlad; ej skall jag förmå, fast svåra bedröfvad,
att dig beskärma; ty svår Olympiern är att emotstå.
Be’n tillförne en gång, såsnart jag sökte dig skydda,
grep han min fot, och slängde mig ned från himmelens tröskel.
Dagen i ända jag föll, tilldess kvällsolen sig sänkte,
föll så på Lemnos ned; men lif knappt mera jag ägde,
här nu Sintier strax hjälprikt upptogo den fallne."
Talade så; och log då Hera med glänsande armar,
tog i handen med löje emot pokalen af sonen.
Men åt de öfriga gudar jämväl, till höger åt hvarje,
skänkte han se’n ur bålen uti den ljufliga nektarn.
Dock osläckeligt skratt bland de salige gudarne uppstod,
när de Hephaistos’ anan uti palatset förnummo.
Sålunda dagen i ända, tilldess kvällsolen sig sänkte,
höllo de fest; och intet dem brast af gemensamma spisen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
