Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - A) Den grekiska filosofiens kosmologi - b) Platon-Aristoteles - 3. Platons lära om världsskapelsen - 4. Ur Platons skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Dess rörelse är kretsrörelse. I dess medelpunkt befinner sig jorden,
orörligt hvilande, och kring henne kretsa de öfriga himlakropparne.
Enligt Schwegler: Fil. Hist.
4.
Ur Platons skrifter.
a.
Det sköna är evigt varande, har ej uppkommit och förgås ej
heller, är icke underkastadt tillväxt eller aftagande, det är icke i ett
afseende skönt i ett annat fult. Icke^heller^kan det sinligt iakttagas
såsom ett ansikte eller en hand, utan det existerar i och för sig.
Allt annat, som vi kalla skönt, har endast del i detta, och det så,
att rnedan allt detta andra både uppstår och förgås, det sköna själf
blir hvarken större eller mindre och lider intet mehn däraf.
Gästabudet 211.
b.
Idéerna äro så att säga mönster eller urbilder i naturen, alla
andra ting likna dessa och äro deras afbilder.
Parmenides 132.
C.
Hela detta världsalltets skapare och fader är det nu svårt att
finna., och har man funnit honom, är det omöjligt att för alla på ett
begripligt sätt med ord förkunna och beskrifva honom. Angående hans
skapade värld eller världsalltet åter måste man taga i betraktande,
efter hvilkendera förebilden han såsom byggmästare frambragte det, om
det var med blicken riktad på det alltid lika och oföränderliga eller
på det uppkomna. Är således denna värld skön och dess
byggmästare god, är det tydligt, att han hade sin blick fäst på det eviga
och oförgängliga, i annat fall, hvilket vore syndigt att ens nämna,
på det uppkomna. Men det är ju för en hvar uppenbart, att han
hade sin blick riktad på det eviga; ty världen är det skönaste af allt
uppkommet, och dess skapare den bäste af alla upphofsman. Sålunda
frambragt, har hon blifvit skapad efter förebilden af det, som fattas
genorn förnuft och tanke och som är alltid lika och oföränderligt.
Då så är, måste denna värld alldeles nödvändigt vara en afbild af
något evigt.
d.
Låtom oss således angifva den orsak, som förmådde alltings
ordnare att ordna det skapade och hela världsalltet. Han var god,
och hos den gode uppkommer aldrig i något afseende någon
missun-samhet, Fri från allt sådant, ville han, att allt skulle vara så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
