Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westerstrand, Hertha Aurora - Westin, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med musikalisk smak. Sin egentliga
styrka som sångerska egde Hertha W. i
sin koloratur. Såsom sådan var hon
nästan fenomenal, och få sångerskor torde
lia kunnat täfla med henne i den otroliga
rapiditet hvarmed hon kunde utföra
äfven de svåraste passager; också kunde
lion med den största lätthet sjunga
fioriturerna i en violinkonsert. Den lätthet
och bandon, hvarmed hon sjöng sina
gruppetter och driller voro
beundransvärda. I öfrigt utmärkte sig hennes
sångföredrag af en viss qvinlig vekhet
och moderation.
Westin, Fredrik, historie- och
porträttmålare, föddes i Stockholm den 22
sept. 1782 och kom som gosse till
konstakademien, der Pilo, Pasch och slutligen
Masreliez blefvo hans lärare. Af dessa
liade Pasch inflytande på hans färg,
medan Masreliez i hög grad påverkade hans
teckning och komposition. Den flitige
och begåfvade eleven vann från 1795
årligen pris och steg allt högre i anseende,
så att han 1808 blef agréé af akademien.
Han hade då redan utfört ganska
många historiska kompositioner och porträtt;
i de förra förstod han att på ett
smetande sätt göra Masreliez’ något kärfva
och ganska konventionella antikstudier
njutbara för en större allmänhet, i de
senare förenade han en behaglig
uppfattning af originalen med en mild färg,
nästan stående midt imellan Pasch’s och
Breda’s. !NTu erhöll han resestipendium,
men afsade sig detta till förmån för
Byström, och fortfor att verka vid
akademien, der Hilleström lät; honom, ehuru
ej professor, undervisa i modellskolan.
Snart (1812) blef W. ledamot af
akademien, fästes ytterligare vid denna såsom
vice professor och professor (1816) och
började kring sig samla en allt mer
växande skara af elever. ISTu steg också
hans konstnärliga rykte mot sin zenit.
Beställningar af altartaflor vexlade med
sådana af porträtt, sedan W. blifvit det
nya hofvets och de högre klassernas
förklarade favorit målare. Och med vaken
flit fortfor han att fylla kundernas
önskningar och alltmer befästa sitt anseende
Bland de mångfaldiga arbeten som
under hans glansperiod lemnade hans
atelier kunna nämnas: altartaflor för
Kungsholms och Jakobs kyrkor i Stockholm
för Söderhamn, Karlshamn, Uddevalla,
Josefinas och Klockrike församlingar m.
fl., "Oedipus och Antigone", "Hebe"
"Bönen", "Bélisaire", "S:ta Cecilia",
"Helig familj", en mängd porträtt af de
kungliga personerna, deribland ett stort
familjestycke (nu å Gripsholm), samt
bilder af många enskilda. Vald till
akademiens direktör 1828 och ånyo omvald
till 1840, hade W. det rikaste tillfälle att
inverka på det uppväxande
konstnärsslägtet; och om detta inflytande ej blef
I fördelaktigt, ]hg detta i lärarens brist på
naturstudium och fallenhet för ett ideal,
som af antiken egde endast svaga
erinringar. Sin lysande, om än maniererade
färg förmådde han ej öfverflytta på
någon af lärjungarne, hvilka ej heller hade
något gemensamt med hans mytologiska
och quasi-historiska ämnen, och sålunda
blef hans lärareverksamhet i det hela
utan frukter. Hans ovanliga förmåga af
dekorationsanordningar togs äfven ofta i
anspråk vid hoflester och andra högtidliga
tillfällen.
Med slutet af Karl Johans tidehvarf
var W:s stjerna i nedgående. Drabbad
af ekonomiska bekymmer, erhöll han
visserligen ännu en och annan beställning
af den kungliga familjen och blef 1843
nämd till hofintendent; men den
allmänna smaken hade vändt sig ifrån hela
hans konstriktning, och hans porträtt
stodo ej längre i anseende, sedan en
Sandberg och Södermark uppträdt som
öfverlägsna medtäflare. Han fortfor
visserligen att måla, men med föga
framgång, tills åldern tvang honom att
nedlägga penseln. Den en gång så
uppburne konstnären var nästan förgäten,
då han afled i Stockholm den 13 maj
1862.
W. är den siste representanten af den
antikiserande riktning som Masreliez först
gaf fart inom det svenska måleriet." Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
