Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tadolini ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
nesteckning, att hennes älskvärdhet och I
välgörenhet borde beredt hennes graf lika
många kransar som hennes snille och
behag skördat på tiljorna.
Taillade, Paul Felix, fransk skade-!
spelare; hette egentligen Tailliade; född
i Paris 1827; fick på mademoiselle Mars’
förord tillträde till konservatoriet och
åtnjöt der undervisning af Provost;
debuterade 1847 på Théátre-Francais, men
uppträdde snart på Gaité-teatern, der han
med framgång skapade Bonapartes roll i
"Premiéres pages d’une grande histoire".
Efter att någon tid ha tillhört
Ambigu-teatern, återvände han 1853 till Gaité
och spelade i "Courrier du Lyon", "Les
Cosaques", "Le Sanglier des Ardennes"
o. s. v. Han uppträdde sedan på flere
olika teatrar och utförde stora roller i
franska romantiska dramer, men spelade
också Shakspeare och väckte mycket
bifall såsom Macbeth på Odéonteatern 1863
samt ännu mera såsom Kung Lear 1868.
Taillade har äfven försökt sig såsom
teaterförfattare och tillsamman med Th.
Barriére skrifvit "Le chateau des
Ambrié-res", med Lorsay "Charles XII" samt
ensam "Les catacombes de Paris", m. fl.
Takanen, Johan, finsk bildhuggare,
föddes 1849 i Wederlaks socken af Viborgs
län; fadern var stattorpare. T. visade
först sin talang genom att i trä skära
figurer, hvarigenom han tilldrog sig
gynnares uppmärksamhet. Ar 1865 sattes han
sålunda i tillfälle att i Helsingfors börja
sina studier under W. Runeberg och C.
E. Sjöstrand, och då den förstnämde 1867
återvände till utlandet, fick Takanen följa
med till Köpenhamn, der han, liksom
Runeberg före honom, handleddes af H.
W. Bissen samt efter dennes död (1868)
af sonen, W. Bissen. Här gjorde han
äfven sina två första mera betydande verk:
en "gosse lekande med en hund" (eges af
konstföreningen i Helsingfors) och en
"kan-telespelande ^^^010^6^ (1872), som
följande år i brons uppstäldes i Monrepos
park invid Viborg.
Med ett statsunderstöd reste T. 1873 till
Rom, der han ända till sin dpd nästan
oafbrutet varit bosatt. Hans förnämsta
arbeten från denna tid äro: "Venus och
Amor" (1875), liggande staty i marmor
(befinner sig i Viborg); »Aino" blickande
ut öfver hafvet (1876), motivet ur
Kalevala, har efter konstnärens död blifvit af
finska konstföreningen bestäld i marmor;
"Rebecka vid brunnen" (1877), staty i
marmor, belönades med första statspriset vid
1879 års täflan i skulptur (befinner sig i
Helsingfors), "Andromeda", fjettrad vid
klippan, statyett i marmor (Viborg);
porträttbyst af I. W. Snellman, modellerad
under ett besök i hemlandet 1878—79
(eges i marmor af österbottniska
studentafdelningen i Helsingfors och kommer i
brons och kolossai storlek att uppställas
i Kuopio);- projekt till ett tillärnadt
monument i Finlands hufvudstad öfver
Kejsaren-Storfursten Alexander 11$ hvilket
vid täflan i Helsingfors erhöll första
priset 1884; samt slutligen en "flicka, som
första gången står modell", hvars
fulländande afbröts af konstnärens död d. 30
september 1885. — Vid 1885 års finska
konstutställning i Helsingfors tillerkändes
honom guldmedalj.
Ehuru utgången ur samma skola som
hans landsman W. Runeberg, såsom hvars
jämlike han skattas, har T. i motsats till
denne aldrig röjt någon starkare inverkan
af Thorwaldsens antikiserande riktning.
Redan från början anslöt han sig mera
direkt till naturen, ehuru hans realism
förmäldes med en skönhetssträfvan, som
åt hans qvinnofigurer, främst dock
"Rebecka" förlänat ett ljuft behag. Deremot
påminner ett och annat i hans arbeten om
den moderna italienska skulpturen, fastän
T. städse hållit sig fri från dess
raffinerade ytlighet.
Äfvenledes i motsats till Runeberg blef
T. aldrig i tillfälle att pröfva sinar
krafter på någon större uppgift. Hans lott
var den fattige konstnärens vanliga att
nödgas hålla sig till små ämnen och små
format. Kort före hans död tycktes
emellertid framtiden ljusna, då. han fick i
uppdrag att i samarbete med Runeberg, som
vid täflan erhållit 2:dra priset, utarbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
