Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sessi - Sevelin, Anna Sofia född Thunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rande titelpartiet i operan "Pimmalione" I
af Cimadoro. Under de följande 14 åren
uppträdde hon i södern och återvände
1835 till Tyskland. Men då hade åldern j
— hon var 65 år — brutit hennes en gång
så utomordentliga röst och följande året,
1836, lemnade hon scenen för alltid.
Hennes afsked från publiken egde rum i
Hamburg, såsom Pimmalione. Hon verkade
derefter i flere år som en utmärkt
sånglärarinna, dels i Berlin, dels i Wien, i
hvilken sistnämda stad hon 1847 afled. — Im-1
peratrice Sessi var född i Bom 1784 och
uppträdde f. f. g. 1804, i Wien, hvarefter I
hon sjöng i Neapel och andra italienska
städer. Hon hade redan hunnit förvärfva
en stor ryktbarhet som sångerska, då hon
1808 i Florens afdöden bortrycktes, endast
24 år gammal. Hon var sedan 1805 gift med
en major v. ISTatorp, broder till ofvan
nämde N. — Den tredje systern, Anna
Maria, var äfvenledes född i Bom, 1790.
Vid 15 års ålder, 1805, beträdde hon
första gången scenen, i Wien, och blef snart
primadonna vid de första teatrarna i
Bologna, Florens och Neapel. År 1813 gifte
hon sig med en köpman i Wien,
Neumann, men utan att derför lemna
scenen. Under kongressen i Wien 1815
inföll hennes glansperiod, då hon ofta i
ordets egentligaste mening sjöng för
"enparterr af kejsare och konungar". Under en
konstresa i Tyskland 1820 insjuknade hon
i Leipzig, blef visserligen räddad till
lifvet, men hade förlorat sin röst, så att
hon måste draga sig tillbaka till
privatlifvet. Bland hennes glansroler nämnas:
Julie i Spontinis "Vestalen", Amenaidei
Eossinis "Tancred", Donna Elvira i "Don
Juan", Edile i Issouards "Joconde",
Clo-rinda i Eossinis "Cenerentola" m. fi. Man
berömde i synnerhet hennes
recitativ-föredrag. — Derjemte beledsagade hon sin
melodiska sång med en i hög grad
lefvande och effektrik dramatisk aktion. I
lidelsefulla partier egde hon sin största
styrka. Hon var äfven en utmärkt
konsertsångerska, och hon var just som
sådan —1816 —20 — engagerad vid
Gewand-hauskonserterna i Leipzig, då hon, som
ofvan omtalades, förlorade sin röst. Idet
lyckligaste familjelif tillbragte hon
sedermera många år i Wien, der hon 1854
afled i en ålder af 74 år. — En slägting
till ofvan nämda systrar var sångerskan
Emma Freijsse-Sessi, hvilken uppträdde
mellan akterna å k. operan i Stockholm
d. 15 och 18 juni 1841, blef gift med
musikhandlaren Dahl i Kristiania samt i
förbigående sagdt, omnämnes i O. P.
Sturzen-Beckers skaldedikt "Förborgadt".
Sevelin, fru, född Anna Sofia
Thunberg, 1790, svensk skådespelerska och
sångerska. Hon mottog undervisning i kungl.
teaterns sångskola, der hon inskrifvits
1806, och då varande läraren i skolan,
sedermera kormästaren Wikström, har,
såsom F. A. Dahlgren meddelar, om henne,
antecknat, att hon hade en ovanligt djup
altröst, "från nutidens ostrukna ess till
tvåstruket d; den var således två toner
djupare än här begagnas och måste
uppflyttas till vanligt omfång." Detta
lyckades också, tack vare det fylliga och
klangrika i denna röst. Hösten 1807 sjöng hon
koryféns stämma i sorgspelet "Athalie"
med Voglers musik, och hennes rena och
starka röst väckte stor uppmärksamhet.
Sedermera kom hon under sångläraren,
operasångaren Stielers handledning, och
han fortsatte röstens uppflyttning till
vanlig sopran. År 1811 sjöngo Anna Sofia
Thunberg och Justine Wässelius de båda
systrarnas partier i operan "Cendrillon"
och väckte mycket bifalL Då
"Trollflöjten" skulle uppföras på kapellmästaren
Eggerts afskedsrecett 1812, ålades
mamsell Thunberg att sjunga Nattens
drottning, utan att något i partiet
transponerades. Hennes röst led dock af allt detta
experimenterande, och fastän hon under
tjugu år sedermera med mycken talang
skötte sina sångpartier i stora operor,
såsom grefvinnans i "Figaros bröllop",
Agatha i "Friskytten", Rosina i
"Barberaren", hade hennes ursprungligen så
vackra röst förlorat mycket i fyllighet
och klang. Hon uppträdde äfven i
Köpenhamn och Hamburg. År 1837 tog hon
afsked från scenen och erhöll titel af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
