Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Remmers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
i sällskapsspektakler. En afton hade
hon på detta sätt uppträdt till förmån
för ett välgörande ändamål, hvilket hon
för öfrigt gjort otaliga gånger, men då
spelade hon så gripande, att alla
förklarade det vara ett helgerån mot konsten,
om hon längre afhölle sig från att
återvända till den verkliga teatern. Den
aristokratiska familjen, hennes mans
fränder, som förut icke velat höra talas
om att ha en "komediantska" i sin slägt,
måste nu afstå från sina fördomar och
gifva sitt bifall till att konsten återfick
en af sina utmärktaste döttrar.
Markisinnan del Grillo, som åter kallade sig
Ristori på affischen, bildade ett eget
skådespelarsällskap, men afstod snart
derifrån och ingick vid den framstående
skådespelaren Domeniconis trupp. Hon
började nu med mycket allvar och stor
ihärdighet studera stora tragiska
uppgifter och skulle uppträda i ett italienskt
sorgespel. Men det var under
belägringen af Rom 1849, och ingen tänkte
på teatern. R. skötte i stället de sårade
på sjukhusen och visade sig endast
eldad af den allmänna fosterlandskärlek,
som då helt och hållet upptog romarnes
tankar. Först året derpå återtog hon
sin sceniska verksamhet. Hon uppträdde
med utomordentlig framgång i Alfieris
"Mirra", »Rosamonda", "Ottavia" och
"Antigone". Sedan hon åter inträdt i
det norditalienska teatersällskap hon förut
tillhört, spelade hon hvarje år några
månader i Turin, men väckte för öfrigt
i hela Italien stormande bifall,
synnerligen i "Mura", ^"Francesca da Rimini",
»Pia dei Tolomei" och "Maria Stuarda".
År 1855 uppträdde R. i Paris, och aldrig
har en utländsk scenisk konstnär der
rönt ett så storartadt erkännande. Hon
tilläts till och med, hvilket var något |
oerhördt, att spela på sjelfva Théátre-1
Francais ett par dagar efter en föreställ-1
ning, i hvilken Rachel medverkat. R:s
namn var på allas läppar. Hennes
porträtt såldes öfver allt. Skalderna, med
Lamartine i spetsen, hyllade henne med
högt lofprisande qväden. Regeringen |
i sökte genom de mest frikostiga löften
förmå henne stanna vid
Théátre-Fran-cais, men R. ville fortfarande vara
italiensk skådespelerska och afslog de
lockande tillbuden, "onder fem år å rad
gaf R. hvarje vår regelbundet en serie
dramatiska föreställningar i Paris och
spelade äfven i landsorten. Då Rachel
vägrat att spela Legouvés sorgespel
"Medea", var författaren nog lycklig att
kunna öfverlemna hufvudrollen till
Ristori, och stycket öfversattes då på
italienska af Montanelli, hvilken också för
sin landsmaninna skref ett originalstycke:
"Camma", som förskaffade hennes spel
ytterligare beundran. Efter framgången
i Paris var R. icke längre endast en
utmärkt italiensk skådespelerska, utan också
en europeisk ryktbarhet. Hon uppträdde
äfven sedan i Paris på franska språket
samt åter på sitt modersmål på många
I olika lands teatrar, till och med i
Syd-I amerika, och öfver allt väckte hon den
största hänförelse. Först 1879 hann hon
på sitt triumftåg till Sverige och
uppträdde på kungl. Stora teatern i
Stockholm. Hon var då redan 58 år, och de
som utan att tro på hvad de se
föreställa sig, att en scenisk konstnär vid
den åldern omöjligt kan ha sin förra
kraft qvar, inbillade sig, att den stora
skådespelerskan vore föråldrad. Deras
antal var dock den gången ganska
obetydligt. Flertalet af allmänheten märkte
icke, att åldern redan infunnit sig hos
R, och de som sett henne 20 år förut,
t. ex. i "Medea", måste erkänna, att
spelet ännu var lika kraftigt och gripande.
Skulle hon i någon enda roll ha visat sig
för gammal, var det i »Maria Antonietta»,
ett af hennes landsman P. Giacometti
författadt, temligen obetydligt skådespel,
der i synnerhet i första akten
konstnärinnan icke räckte till för att illusoriskt
framställa en liflig, några och tretio år
gammal furstinna.’ R. spelade för öfrigt
med utomordentlig verkan den ofvan
nämda "Medea" och "Maria Stuarda", en
af Andrea Maffei gjord öfversättning från
Schillers original, samt, verksammast af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
