Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mankell, Gustaf Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är äfven svår. Ty har man hört en
dylik sats, så tycker man sig egentligen
hafva hört femhundra." M. har bland
annat skrifvit en konstfull fuga öfver sin
favorit-tonsättares, Adolf Hesses namn.
Fugans tema börjar nämligen med
tonerna a d hess e. Bland öfriga
tonsättningar af M. må här nämnas Studier vid
orgeln, måhända hans förnämsta arbete,
20 melodiska orgelpreludier, Lätta och
korta orgelstycken, Tre preludier och
fugor, Stor fantasi för solostämmorna i
Gerdserums kyrkas or »elverk, hvarjemte
han utgifvit flere samlingar af andra
tonsättares arbeten.
Det var emellertid såsom lärare vid
. det svenska musikkonservatoriet under
27 år, som M. hade sin egentliga
verkningskrets. Antalet af de elever, han
utbildat, är betydligt och de allra fleste
hafva funnit anställning i kyrkans tjenst.
Yi nämna bland dem endast Heintze
(Stockholm), Eendahl (Karlstad),
Wideman (Wexiö), Öberg (Strengnäs), Lind
(Hernösand), Söderberg (Karlshamn). M.
var för sina lärjungar ej blott en nitisk
och samvetsgrann lärare, han egnade dem
äfven en nästan faderlig omsorg och många
äro de sägner, som i detta hänseende gå
om honom. Hans uppoffringar för dem
kände ingen gräns, liksom han äfven
frikostigt af egna medel nedlade betydliga
summor på förskönandet af orgeln i
Jakobs kyrka. När det bar till, kunde han
äfven vara sträng och han var vid dessa
tillfällen ej att leka med. Men när
ovädret passerat, sken solen desto klarare
och han sökte ej sällan med många små
trefliga påhitt komma det olyckliga
föremålet för hans uppbrusning att glömma
det förflutna. Anekdoter och historier
flödade då; någon gång antog
försonings-offret till och med materiel form och
utgjordes af en komposition af honom eller
dylikt.
M. var äfven en god pianospelare, ehuru
han ej offentligen uppträdde i sådan
egenskap. Men i enskilda kretsar deltog han
med nöje i musikaliska samqväm och
uppbar genom den fulländade smaken i
sitt föredrag de kammarmusikverk, der
han hade att sköta pianostämman. Mera
sällan spelade han solo; deremot var han
en intresserad a quatre mains-spelare, och
vid valet af medspelare var han allt utom
anspråksfull.
För sin lifsuppgift, orgelmusikens
höjande i vårt land och detta företrädesvis
i tekniskt afseende, har M. uträttat mer
än någon annan genom sin mångåriga,
rastlösa och betydelsefulla verksamhet
såsom lärare samt sitt föredöme såsom
exekutör på jätteinstrumentet.
2) Otto August, arkitekturteckn are,,
född i Göteborg 1838, blef elev vid
Chalmerska slöjdskolan derstädes och
genomgick under åren 1858—63 konstakademiens;
bygnadsskola. 1867 förordnades han till
lärare vid akademien, blef 1868 agréé,
företog 1872 en resa genom Danmark,
Tyskland och Byssland samt nämdes
1879 till lärare i perspektiv- och
skuggläran. M. har hufvudsakligen gjort sig
känd genom en del stadsutsigter och
an-i dra arkitekturteckningar* dels i litografi,
I dels för "Ny Illustrerad Tidning" m. fl.
De stora fogelperspektiven öfver Göteborg
(1870), Stockholm (1871) och Yisby (1872),
fyra ofantliga bataljplaner (1874) samt
planschverket Stockholm, teckningar
efter naturen (6 häften, 1873—75) m. fl.
hafva mottagits med bifall för sin
noggranhet i detaljerna och sin korrekta^
teckning.
Mannstädt, Franz, tysk pianist, född
1852 i Bielefeld. Studerat vid Sterns
konservatorium, 1874 kapellmästare i
Mainz, 1876 anförare för Berliner
Symfonikapell, 1879 lärare i pianospelning vid
ofvan nämda konservatorium. Han har
beredt sig ett namn i främsta rummet
som en förträfflig pianist, men äfven som
en skicklig anförare och tonsättare.
Mantius, Edvard, tysk opera- och
oratoriesångare, född 1806 i Schwerin.
Studerade juridik i Bostock och Leipzig,
tog sångundervisning i sistnämda stad
för Pohlenz och vann snart rykte som
konsertsångare. 1830 debuterade han på
hofteatern i Berlin som Tamino i "Troll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
