Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makart, Hans - Malanotte, Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schiffmann och af Piloty i Munchen. Den
sistnämde hade stort inflytande på Makart
Under hans ledning målade eleven sin
första mera kända tafla "Lavoisier i
fängelset". Efter denna följde yppiga
bilder ur förnäme venetianares lif,
italienska landskap med ruiner, en originell
Leda, Falstaff i tvättkorgen, Amoriner
och andra taflor af stor koloristisk verkan.
Sin första stora framgång vann han
genom en fris af väldiga dimensioner,
framställande "de sju dödssynderna", —
taflan är äfven känd under namnet "pesten
i Morens", – ett djerft arbete, som blef j
högst olika bedömdt. Efter denna tafla,
som blef kallad »en orgie hundra
gånger värre än Decamerons", följde den
mindre lyckade "Julia Capulet på båren"
och flere dekorativa alster, som spredo
Makarts rykte som kolorist af första
ordningen. Sedan han 1869 flyttat till Wien,
der • han på statens bekostnad fick en
praktfull atelier, började han måla stora
allegoriska eller historiska taflor. Först
"Katarina Cornaro mottagande Venedigs
hyllning" (finnes nu i Berlins
national-galleri), en färgglänsande framställning af
renässansens jublande lefnadsglädje.
Derefter en Kleopatra och, som frukt af en
orientalisk resa, "en jagt på JSTilen".
Sedan följde åter den ryktbara duken "Karl
den • femtes intåg i Antwerpen" (målad
för pariserutställningen 1878, nu i
Hamburgs "Kunsthalle"), bizarr komposition
af mäktig verkan men nyckfull så väl i
anordning som i utförande. "De fem
sinnena" utgjorde intet framsteg hos
konstnären. Deremot prisas hans 1880
fullbordade "Dianas jagt" såsom i
konstnärligt allvar öfverträffande hans andra
arbeten. En stor duk, "Sommaren" kallad,
var utstäld på parisersalongen 1883 men
gjorde ingen lycka der. Den fans på
hösten 1884 att se i Stockholm på Blanchs
utställning.
Främst bland Makarts verk sättas af
konstnärligt bildade hans kartonger till
konstnärståget vid kejsarparets
silfverbröllopsfest 1879. I dessa utkast, som
prisas för sin genialitet, uppträdde
konstnären som den ypperligaste festanordnare
och visade sin verkliga storhet.
Makart målade äfven många porträtt
men klädde gerna sina modeller i
drägter från 15- eller 1600-talet. På de se*
nare åren utstälde han äfven
fantastiska-planer till arkitektoniska storverk, i
hvilka han lika litet sparade på prakt
som på kostnader.
Makart dog 1884. Af wienerpubliken
hyllades han som en af konstens
stormän, men kritiken har i allmänhet velat
pruta af något på det stora rykte,
tyskarne tilldela honom. Det teatraliska
drag, som skönjas i Pilotys arbeten, har
hos lärjungen utvecklat sig till ett tomt
teatertablåmåleri utan kärna, hvilket
framträder med stora anspråk och
utvecklar en ofantligt praktfull apparat,
men som trots allt likväl ej lemnar
någon annan behållning än den en vacker
dekorationsmålning gifver. Effekt fins
det i Makarts taflor men sällan något mera
inträngande naturstudium och sällan
någon påtaglig natursanning. . Det . som
gjort kritiken så tviflande gent’ emot
Makarts arbeten, är ej hans
ofullkomlig-hater som tecknare eller hans öfverdrifter
i färgen utan den brist på inre värme
eller öfvertygelse, som skönjes i hans
arbeten. Han tvingade aldrig åskådaren
att tro på sina skapelser som på lefvande
väsen, kläderna voro alltid för mer än
menniskorna, och färgen var det första
och sista på hans arbeten, hvilka bjuda
på ögonfägnad men på intet annat. En
aldrig svikande fantasi, en otroligt skarp
blick för färgverkningen utgjorde jemte
en oerhörd arbetskraft Makarts bästa
egenskaper. Efterverlden kommer dock kanske
att fälla en hård dom öfver hans
konstnärsskap liksom öfver hans samtid, som kunde
höja ett dylikt virtuosraessigt
bravurmåleri till verkligt stor konst.
Malanotte, Adelaide, italiensk
operasångerska. Född 1785 i Verona. Erhöll
en i alla hänseenden utmärkt uppfostran.
Bedan som dilettant väckte hon
uppmärksamhet å konserter med sin vackra
kontraält. Husliga bekymmer förmådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
