Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linston, Hans Ditlef Frans - Lipinski, Karl Joseph - Liszt, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köpenhamn idkat både målarkonst och
bygnadskonst, begaf han sig till Norge, der han
studerade bergvetenskapen på Kongsberg
och redan 1814 blef löjtnant vid
Inge-niörskorpsen. 1818 deltog, han i
stiftandet af konst- och ritskolan i Kristiania,
der han några år var lärare. 1828 fick
han — ehuru han ännu aldrig hade sett
sina bygnadsplaner komma längre än
på papperet — i uppdrag att uppföra det
kungl, slottet i Kristiania, och utförde
detta uppdrag åren 1825—1849. Ehuru
slottet, trots sitt sköna läge, icke
tillfredsställer de höga anspråk, man är
berättigad att ställa på en så framträdande
och monumental bygnad, får dock detta
endast till en ringa del skrifvas på
arkitektens räkning, som i förhållande till
de otroliga svårigheter han hade att
öfvervinna, har gjort hvad i hans förmåga
stod, för att förläna sin bygnad i alla
fall vackra proportioner trots den
öfverdrifna enkelhet, till hvilken han af
omständigheterna tvangs. Knappast var
slottet färdigt, då arkitekten under
studentmötet i Kristiania 1851 genom en
olyckshändelse, i det hästarna för hans
vagn skenade, ljöt döden.
Lipinski, Karl Joseph, polsk violinist
och tonsättare, föddes i Eadzyn 1790.
Konsertmästare vid operan i Lemberg
1810, kapellmästare vid samma teater
1812, på hvilken post han utvecklade en
högst betydande konstnärlig verksamhet.
Två år senare lemnade han denna plats
och gaf sig ut på vidsträckta
konstfärder, dervid genomresande Norra Europa
samt Italien; vid ett par tillfällen
konserterad e han tillsammans med Paganini.
Häretter slog han sig åter ned i Lemberg,
der han stannade ett par år, flitigt
sysselsatt med studier, hvarpå han 1835 ännu
en gång genomreste Tyskland, Frankrike
och Italien, öfverallt föremål för triumfer.
1839 kallades han till förste sachsisk
konsertmästare, å hvilken plats han inlade
synnerligen stora förtjenster. 1861 drog
han sig tillbaka till privatlifvet och afled
samma år a sitt gods Urlow invid
Lemberg. L:s hela konstnärliga riktning och
smak voro strängt klassiska. Hans teknik
besegrade de största svårigheter och hans
ton utmärkte sig för den rikaste kolorit.
Derjemte fans det både poesi, energisk
lidelse och dramatisk styrka i hans
föredrag. Han var en utmärkt
qvartettspelare. Särskildt hans tolkning af
Beethoven och jemväl Haydn, i
adagiosatserna, beskrifves såsom något synnerligt
hänförande. Han har bl. a. komponerat
violinkonserter med
orkesterackompagnement, fantasier och variationer för violin,
bland de senare en högst karakteristisk
i g-moll. — Man berättar att då Paganini
en gång tillspordes hvem han ansåg vara
verldens förste violinist, svarade han:
"Hvem den förste är, vet jag icke, men
den andre är Lipinski."
Liszt, Franz, ungersk pianovirtuos
och tonsättare. Han föddes den 22
oktober 1811 i Eaiding, en by i närheten
af ungerska staden Oedenburg. Hans
fader var förvaltare hos furst Esterhazy,
hvars berömda kapell, för hvilket Josef
Haydn varit anförare, hade sitt
till-I håll i den närbelägna staden Eisenstadt.
Derigenom kom Liszts fader i nästan
daglig beröring med kapell medlemmarne •
och att detta umgänge utöfvade sitt
inflytande på den unge Franz, lider intet
tvifvel. Från sitt sjette år erhöll Franz
L. musikundervisning af sin fader, men
denna bedrefs hvarken energiskt eller
systematiskt, hvartill barnets svaga helsa
mycket bidrog. Trots detta åstadkommo
endast tre års studier så förvånansvärda
resultat, att fadern beslöt låta
underbarnet redan nu uppträda offentligen. Detta
inträffade också vid en konsert i
Oedenburg 1820, hvarpå snart följde ett andra
uppträdande i Pressburg. Framgången
af dessa försök var så stor, att man nu
på allvar beslöt att låta den lille Franz
följa sin utpräglade böjelse, desto
hellre som några mecenater
sammanskju-skjutit den för hans fortsatta studier
nödvändiga summan.
L. begaf sig nu till Wien, der Czerny
blef hans lärare i pianospelning och
Sa_-lieri i partiturläsning. Men den strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
