Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinmansson, Fredrik Gustaf - Kinmansson, Lars Adolf - Kinmansson, Lars Gustaf - Kinmansson, Helfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyriska tragedi, "Oedip i Athen", o. s. v.
K. användes äfven mycket på talscenen i
maktpåliggande roller, t. ex. titelrollen
i Leopolds "Oden", kejsar Wenceslaus i
A. F. Skjöldebrands dram "Herman von
Unna", som spelades under många år på
kungl, teatern i Stockholm, Talbot i i
Schillers "Maria Stuart", m. fl. Efter
att hafva med framgång verkat i 33 år
och större delen af den tiden stått i
främsta ledet af Sveriges sceniska
konstnärer, tog han afsked 1845 vid nyss fylda
58 år. Han afled i Norrtelje den 2 maj
1852. Gift.med Sofia Eleonora Dahlberg.
2. Lars Adolf Kinmansson, "aktör
och sångare", den föregåendes bror, född i
i Stockholm den 16 maj 1797; intogs 1808
i operett-teaterns sångskola, densamma
i hvilken hans äldre bror intagits ett par
år först; elev vid balletten 1812, figurant
1816, skådespelare 1818. K. var en god
konstnär och uppträdde med bifall i både
tal- och sångroller. Bland de förra
utmärkte han sig i Frans Bertram i
"Brodertvisten", Gaspard i "Debutanten och
hennes far", hvilken roll han ska
pade på svensk scen, samt i många
roller, som förut utförts af Lärs Hjortsberg
och i hvilka efterträdaren visserligen icke
uppnådde denne skådespelare, men
spelade dem på ett sätt som tillvann sig
allas bifall. I sångpartier var han ej
mindre omtyckt och utförde med
mycken framgång Leporello i >;Don Juan",
Papageno i "Trollflöjten", Gaveston i
"Hvita frun", Max i "Alphyddan»,
Sul-piz i "Begementets dotter",
borgmästaren i "Czar och timmerman", m. fl.
Sedan K. i 42 år tillhört kungl, teatern
och i 32 år der varit skådespelare och
sångare, lemnade han denna scen och
Öfvergick 1850 till Mindre teatern ff. d.
Lindebergs Nya), som då leddes af K:s
gamle kamrat O. U. Torsslow. K. afled
den £ febr. 1855. Gift först med enkefru
Hedvig Agazzi, född Dahlström (död
1837) samt sedan med Anna Maria
Carlström.
3. Lars Gustaf Kinmansson,
skådespelare, den föregåendes son, född i
Stockholm den 15 april 1822; elev vid kungl»
teatern 1840, skådespelare 1843;
utmärkte-sig för ett lifligt och eldigt ungdomligt
spel; öfvergick, 1847, till Mindre teatern,
som året förut öfvertagits af O. U.
Torsslow, och utförde der under sexton år ett
stort antal roller, bland hvilka må
hågkommas Giulio i "Klostret Castro",
Georges Bernard i "Börd och förtjenst",
Tristan i "Kung Benes dotter", Hertig
Johan i "Solen sjunker", prins Henrik i
"Konung Henrik IV, Bene i "Ny firma",
Scopin i "Marinettes små skälmstycken",.
Ferdinand i "Egmont" m. fl. K. gjorde
tycka i alla sina roller, men förnämligast
hågkommas från den tiden hans Axel i
"Axel och Valborg", i hvilket stycke
Hel frid Torsslow (nu fru Kinmansson)
med samma framgång återgaf Yalborgs
roll, hans Borneo i sorgespelet "Bomea
och Julia" (den nyss nämda
skådespelerskan utförde Julias roll) och titelrollen
i Mélesvilles komedi "Sullivan", hvilken
samtidigt, 1853, uppfördes på Stora
teatern, der C. G. Sundberg innehade rollen.
De båda skådespelarne tillvunno sig i
lika hög grad allmänhetens bifall, och
de tolf föreställningar, som stycket då
upplefde på hvardera teatern, följdes med
lifligt intresse. — Ar 1863 öfvergick K.
med Mindre teaterns öfriga personal till
kungl, scenen och verkade der i aderton
år, under hvilka han uppträdde i många
olika stycken, än i "Post-Jonny", än
(såsom Gustaf III) i "En afton på Haga",
än i "Härmännen på Helgeland"
(Gunnars roll), än i "Familjen Benoiton"r
"Mjölnarfröken", "En teaterpjes",
"Bröllopet på Uffåsa", "Slägtingar",
"Samhällets pelare" (Johan Tönnesens roli), m. fl.
K. var under de tretioåtta år han som
skådespelare tillhörde scenen en af dess
mest användbara förmågor, hvilken med
framgång löste mycket olika uppgifter
och alltid visade den sanna naturlighet,,
som är skådespelarens förnämsta
verkningsmedel. K. tog afsked från scenen
med utgången af spelåret 1880 - 81.
4. Helfrid Kinmansson,
skådespelerska, den föregåendes hustru, dotter af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
