Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Nils Wilhelm Almlöf - 2. Brita Catharina Almlöf - 3. Anna Maria Fransisca Charlotta Almlöf - 4. Carl Anders Knut Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Almlöf var allt allvar och han tog aldrig sin
sak på det lätta sättet, som så ofta leder
till förfall. Han fordrade af sig sjelf
studier och arbete, ett skarpt
genomträngande af karakteren och ett omsorgsfullt
inlärande af rollen. Han underlät ej
heller att på. utlandets förnämsta
skådeplatser göra studier. Bedan 1828 erhöll han
genom offentligt understöd samt särskildt
bidrag af Karl XIV Johan tillfälle att
företaga en utländsk resa. Han uppehöll sig
då någon tid i Paris och umgicks med
den tidens förnämsta skådespelare och
skådespelerskor samt erhöll af
mademoiselle Mars den smickrande benämningen
"den svenske Talma". Sedermera företog
han på 1840- och 1850-talen åter resor i
utlandet och besökte äfven då Paris.
Att uppräkna alla hans roller är här icke
plats. Här må endast erinras om Othello,
Wallenstein (i Schillers sorgespel, som
uppfördes i Stockholm första gången den
8 december 1831 med Torsslow, fru
Torsslo w, fru Eriksson, Hjortsberg och
Almlöf), Fiesco, Marino Falieri, Don Silva
(i "Hernani"), Frans Moor, Filip II (i
"Don Carlos"), Bolingbroke (i "Ett glas
vatten") och de redan nämda i "Hamlet".
Han var den förste svenske skådespelare,
som af åskådarne framropats på scenen
(i "Shakspeare kär", den 22 december
1825), likaledes den förste sådan, som
erhållit en svensk orden (väsa). När den
gamla kungl. Dramatiska teatern
förstördes af lågorna, var han en af de
skådespelare, som senast visade sig på
scenen; när den nya kungl. Dramatiska
teatern, 38 år derefter, invigdes, var det
han, som först från scenen helsade
allmänheten. På 40:de årsdagen af A:s
inträde vid teatern, den 2 november 1858,
anstäldes för honom en lysande fest. På
50:de årsdagen var han ännu den samme
som 10 år förut, och då firades en ännu
mera lysande högtid. Den sista gången han
uppträdde på scenen var den 9 februari
1875, då han utförde lord Worsleys roll
i "Ladyn af Worsley Hall". Den 27 i
samma månad afled han. A. var under i
åren 1834—40 lärare i deklamation för
kungl, teaterns elever.
2. Brita Catharina Almlöf, den förres
första hustru, född Cederberg den 16
september 1794; först anstäld vid teatern i
Göteborg, sedan vid Djurgårdsteatern 1817
—18, slutligen under 20 år vid den kungl,
scenen. Hon tillhörde talscenen, men
utförde äfven mindre sångpartier och
uppträdde i Papagenas parti i "Trollflöjten"
Gift 1812 med skådespelaren vid
Djurgårdsteatern J. B. Laurent, skildes från
honom och blef omgift med N. W.
Almlöf 1823. Död 1838.
3. Anna Maria Fransisca Charlotta
Almlöf, N. W. Almlöfs andra hustru, född
den 16 juni 1813, dotter af oboisten C. F.
Fick er. Antogs som elev vid kungl, teatern
1830. Aktris 1834. Uppträdde först i både
tal- och sångroller, men egnade sig sedan
uteslutande åt de förra. Bland
sångrollerna ihågkommas Alice i "Drottningen af
Golconda", Zelinda i "Kalifen i Bagdad",
Laura i "Slottet Montenero", m. fl. Bland
rollerna på den dramatiska scenen
titelrollerna i "Emilia Galotti". "Preciösa" och
"Valentine eller festens drottning",
Clarence i "Shakspeare kär", Cecilia i "Erik
XIV", m. fl. Hon var i ett par och tjugu
år en af den kungl, svenska scenens mest
omtyckta skådespelerskor, utmärkande sig
icke for stora konstnärliga egenskaper,
men för finhet och behag. Gift med N.
W. Almlöf 1839. Drog sig tidigt (1856)
från scenen. Död 1882.
4. Carl Anders Knut Almlöf, son af
N. W. Almlöf och dennes första hustru,
född den 9 februari 1829. Student i
Upsala 1848. Någon tanke att egna sig
åt skådebanan hade han då icke ännu,
ehuru han redan som barn visat både
anlag och håg dertill. Han skulle, enligt
faderns önskan, varda prest och studerade
derför teologi, men glömde ej heller sin
verldsliga bildning. Under någon tid var
han informator hos baron Löwen på
Gärdesta i Södermanland och uppträdde också
många gånger som predikant. "Monolog
eller dialog", sade Iffland, den berömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
