- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
61

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westergöthland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sin handel[1]. Uppsyningsmän eller så kallade Landsprofosser förordnades,
som skulle hindra all olaglig handel på landet. Då dessa medel icke hjelpte och
deras landthandel fortfor, tillät Gustaf Adolf dem att bygga sig en stad och att,
genom burskap der, förvärfva sig den rättighet de förut saknade. Så uppkom Borås,
1622. Den urgamla staden Ulricehamn eller, som han då hette, Bogesund blef
sedermera en dylik samlingsort för kringfarande handlande. Men, genom dessa
stadsprivilegier, uppkom endast en annan art af gårdsfarihandel, idkad af de
handlande bönder, som dels flyttade till staden och blefvo borgare, dels endast togo
derifrån sina rättigheter. Deraf uppstod småningom, hvad man nu kallar,
Resehandlare — contingenthandlare, — hvilka, egentligen endast på marknader, i städer
och öppna salubodar, hafva rättighet att föryttra sina varor. Den gamla,
oinskränkta gårdfarihandeln fortfor att utan åtal, på gamla sättet, idkas af allmogen,
hvilken ännu, som fordom, af länsstyrelsen erhåller sina resepass, utan att behöfva
vara borgare i någon stad — en betydlig sportel för landshöfdingen i länet. Pass
lemnas dessutom äfven af magistraterne, till och med af kronfogden vid vissa
tillfällen. I Borås finnas borgare, som ej sjelfve idka någon handel, men hafva lemnat
sin rättighet åt andra, stundom åt flera, hvilka, under sken att vara deras betjenter,,
ströfva landet omkring med sina varor. Mången har sin hela bergning af sådan
handel — med privilegier. Egentligen få de endast afyttra produkter af inländsk
industri, som förfärdigas af allmogen; men de köpa och sälja äfven många andra,
mest insmygda, varor, och exempel lär icke saknas på bönder, som hafva affairer
directe på utländsk ort, Tyskland, Danmark och England.

Hvad jordens ofruktbarhet angår i gårdfarihandelns hemland, är den
visserligen mer öfverklagad än verklig, och har, genom odlingar i sednare tider, mycket
mildrats. Jordbruket drifves mest af qvinnor; under det männerna, största delen af
året, äro borta på sina färder. Det norra, sädesrikare, Westergöthland, har för
sin spanmål på Borås en gifven och besämd afsättningsort.

Om gårdfarihandelns skadlighet och det förderf den vållar, genom
spridningen af lyxartiklar bland de lägre folkklasserna, utom andra menliga följder, finnes
icke, hos någon rättänkande, mer än ett omdöme. Frågan om dess upphäfvande


[1] I ett bref, af 23 Mars 1620, säger Konungen, att de drogo omkring med
skällor, skålar, sporrar, saxar, lerft och andra små varor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free