Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underjordiska vattnens dofva sorl, der de nedfalla i djupen. Stundom rullar ljudet
af ett bergskott långsamt fram efter gångarne; eller, då de lossas så aflägset att
man ej kan höra dess ljud, genomfar dock en nästan känbar darrning klipphvalfven,
som sluta sig om vandrarens hufvud. Stundom hör man helt nära sig en hemsk
knäppning, liksom lossnade ett klippstycke ur sin eviga fogning. Man känner att
man nalkas jordens hjerta och påminner sig skaldens ord:
Der hör jag min moders pulsar gå.
Dess hjerta slår,
I dag som i går
Som för tusende år;
Medan slägten försvinna, som droppar i hafven.
Innan vi lemna denna grufva kunna vi ej neka oss att anföra ett fynd af eget
märkvärdigt slag, som år 1719 der gjordes. Vid upptagandet af en ny, så kallad
Stollgång, emellan tvenne graffält, i en trakt som i mannaminne ej varit besökt,
funno några arbetare, på ett djup af omkring 80 famnar, kroppen af en död
yngling. Den var af vitriolsvatten och jordsalter alldeles genomträngd och förvandlad
till ett stenhårdt ämne, men med alla ungdomsformer fullkomligt bibehållna. Han
uppbars i dagen. Alla samlades att betrakta denna sällsamma mumie, som ingen
igenkände, ingen visste hvem han i lifvet varit. Länge förblef man i okunnighet
härom, tills bland de nyfikna som kommo att se honom, äfven en sjuttiårig gumma
framstaplade. Vid den första blick, hon fästade på stenbilden, brast hon i gråt.
Hon igenkände i honom sin fästman, som 59 år förut hade försvunnit, utan att
någon vetat hvart han tagit vägen. Sannolikt hade han ensam nedgått i grufvan och
der drunknat: hvarefter ett klippras tillstängt den ort der han omkommit. De
försvunna 50 åren hade öfver hennes utseende gjutit ålderdomens alla uttryck, men
hennes yngling, ur sin graf uppstånden, mötte henne med ungdomens drag ännu
fullkomligt bibehållna. Bilden förvarades någon tid vid grufvan, men då han sluteligen
började att vittra och falla sönder, blef han med stor högtidlighet begrafven i
Kopparbergets gamla kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0021.html
