- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
14

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förgylda silfverringar med hängande berloquer. Hufvudet är bart, utan timb, och
från den i ring kring hjessan lagda flätan nedhänga brokiga sidenband ofta med
guld- eller silfverkanter. Endast i hufvudets klädsel är brudpigornas drägt olika
ungbrudens, hvilken, såsom gift hustru, bär hufvudet alldeles betäckt af den
så kallade hatten, som för tillfället vanligtvis är prydd med spets och baktill hopfästad
med gröna sidenband. Klaffarna på en ungbruds skor äro utsydda och de blå
banden, med hvilka de hopfästas, fullsatta med tennperlor. Efter brudpigorna kommer
bruden, följd af brudsätan eller brudfrämman, merendels någon gift qvinna af
hennes nära anhöriga. Bruden bär öppen förgylld silfverkrona (kyrkans tillhörighet
som för dagen utlånas) utsirad med silfverblad och glimrande prydnader. Från
denna nedhänga kring halsen bland det utslagna lockade håret mångfärgade
sidenband. Stundom nyttjas ej eget hår, utan kronan fästes på en peruk af lin, hvilken,
nedfallande på axlarna, skall föreställa gullgula lockar. Flera hvarf färgade
glasperlor och annan prydnad betäcka halsen. Broderade handskar och en grannt
utsydd bröstlapp, fästad på den gammalmodiga svarta sidenklädningen, äro äfven
nödvändiga delar af hennes skrud. Spelmännen stanna vid kyrkdörren och vigseln
förrättas före gudstjensten. Vid brudskarans, på dalspråket Brudkärreds[1],
återkomst till bröllopsgården, möta på trappan brudgummens eller brudens mor samt
kokerskan (Redejan). Den förra leder brudlaget till bröllopsrummen, den sednare
för bruden till köket att smaka på maten, vid hvilken sed något skrock
sannolikt är fästadt. Vid bröllopsbordet intager bruden sin plats mellan presten och
brudgummen: soldaten vid Roten har alltid ett af högsätena; en märklig hyllning åt
krigsståndet. — Efter måltiden, som sker i flere rum, då hvart matlag sitter
omkring sin smörklimp, och sedan talen för de nygifta af presten äro hållna, går
bruden, åtföljd af brudsvennen och spelmannen, omkring bland gästerna, som ännu sitta
qvar i sina rum och räcker hvar en af dem en silfverskål, kallad Skänkkosa, fylld


[1] Ordet Brudkärred är antingen sammansatt af ordet kärra, då det betyder
brudfärd, eller ett lenare uttal af Brudskara, då a i daldialecten oftast ljuder som det engelska a. I allmänhet är anmärkningsvärdt, att i det gamla dalspråket (hvilket dock
numera bibehåller sig genuint blott i Mora, Orsa och Elfdalens socknar, men har
lemningar i de öfriga) undvikes skarpare sammanstötning af consonanter, likasom i uttalet
af engelskan, t. ex. kolf uttalas kof, qvarn quänn, karl kall o. s. v. Af detta språk, den sista qvarlefvande ättlingen af Norrœna-tungan, skola vi framdeles lemna några prof.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free