- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
9

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verksamhet. Ännu som fordom [1] utmärker honom hans stora skicklighet i
handaslöjd. Denna sätter honom icke allenast i stånd att åt sig sjelf förfärdiga alla till
ett landtbruk eller hushåll nödiga saker och verktyg, utan äfven att genom
föryttrande af sådana till andra provinser, bereda sig lönande binäringar. Dalplogen är
för sin godhet allmänt berömd och eftersökt. I Mora socken förfärdiga bönderne
väggur till betydlig försäljning. I tvenne af denna sockens byar Östnor och Öna
sysselsätter och föder denna tillverkning, jemte åkerbruket, de flesta hushållen till
ett antal af omkring 70. Urtaflorna målas och ritas, med väl formade siffror, af
bondflickor. Elfdalsbon, som i synnerhet utmärker sig för slöjdflit och händighet,
förfärdigar väfskedar, hvilka ofta utom Riket afyttras; och de arbetare, som vid
porfyrverket tillhugga pjeserna, innan de slipas, äro bönder, som mellanåt sköta sin
jord. Laggkärl, korgar, skåp, båtar, spinnrockar göras med stor skicklighet i flere
socknar, och smärre smiden, såsom liar, halster, pannor m. m. isynnerhet i
trakten kring Hedemora. Oaktadt den stora öfverbefolkning, hvaraf i synnerhet de
egentliga Dalsocknarna lida, skulle denna skicklighet i mekaniska yrken och det
trägna arbete, som på jorden användes, likväl kunna sprida bergning och välmåga,
om ej förfärliga missväxter så ofta förstörde för Dalkarlen alla på jordens
afkastning fästade förhoppningar. Då måste han i hungersnöden tillgripa trädens bark,
att deraf bereda sig en usel näring: lycklig om styrelsen, af en faderlig
omtänksamhet, bereder honom tillfälle att, mot ett billigt framtida återgäldande, erhålla
understöd af spanmål. Detta måste han dock sparsamt begagna, att ej en nöd af
ökad skuld må tillkomma till den, som en oblid himmel vållat. Några
märkvärdiga bevis, hvad ringa hjelp denna allmoge behöfver för att vid sådana tillfällen
räddas, anför Landshöfding Järta i sin förträffliga Berättelse om Stora
Kopparbergs län,
(Fahlun 1823) från hvilken äfven flere här meddelade underrättelser
äro hemtade. Han berättar, att för en socken med en folkmängd af öfver 900


[1] Då franska Ambassadören D’Avaux, i drottning Christinas tid, under en resa
till Dalarna besökt Tuna socken, som då hade 1,400 invånare, blef han förundrad
att der finna, huru samma bonde kunde förrätta sitt smide, kunde timra, snickra, göra
skor, kläder o. s. v.; hvarföre han vid återkomsten till Stockholm roade sig att säga,
att han i Dalarna funnit en socken som hade 1,400 smeder, 1,400 skräddare,
skomakare, timmermän, murare o. s. v. — Se Sahlstedts Tuna Minne, Sid. 113.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free