Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Tre kungliga slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
allt var rörelse; allt vittnade om en festlig
tillställning.
Mamsell Carlén, som är vänligt bekant med oldtfrun vid
Ulriksdal, fröken B., lemnade oss för några minuter
och gick att tala med henne. Då hon kom igen, visade
hon oss helt belåten ett litet papper som hennes
vän lenmat henne, för att möjliggöra vårt tillträde
till de kungliga rummen, medan Deras Majestäter och
deras gäster sutto till bords. Fröken B. var ledsen
öfver att icke sjelf få ledsaga mamsell Bremer, ty
prinsessan Lovisa, som åt middag ensam, hade bjudit
henne till gäst.
Vi ansågo oss rätt lyckliga och vandrade uppför en
präktig allé af hundraåriga lindar, som förde till
en stor, gammalmodig byggnad, fordom thea-ter, nu
värdshus. Här bjöd mamsell Carlén på kaffe, som vi
drucko under gamla, skuggrika träd. Värdinnan, en
fryntlig och städad fru, som kände mamsell Carlén,
sedan dennas vistande vid Ulriksdal, tycktes ej veta
huru hon skulle kunna visa oss nog välvilja, medan vi,
på vår sida, egnade all vår välvilja åt en stackars
hungrig häst för en tom droska. Vi gåfvo honom bröd
och sedan han ätit sig väl mätt och vi gjort så med,
var klockan fem och vi återvände till slottet.
Mamsell Carlén förde oss till en sidoport, som stod
öppen, men knappt hade vi satt foten i förstugan
innan vi blefvo utvisade af en hoflakej, som
med stränghet förebrådde oss att ämna gå in genom
drottningens enskilda dörr. Icke ens ett skriftligt
förord af fröken B. kunde berättiga oss till ett
dylikt privilegium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
