Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Fortsättning om Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
tionen oftast af ömsesidiga, sig ständigt
korsande frågor och undvikande svar.
Då C. var i Köpenhamn och promenerade på dess gator,
i sällskap med sin värd, sag han huru alla, både
herrar och fruntimmer, helsade.
- Det är verkligen förvånande huru mycket
folk ni känner! sade han slutligen.
- Jag! inföll hans danske vän; nej, mina
bekantskaper äro ganska få; det är på er de
helsa; det är en artighet emot den svenske studenten.
Derefter hade han aldrig någon ro för oupphörligt
helsande till höger och venster, liksom han varit
en kunglig person. Ingenting kunde jemföras
med danskarnes artighet. Blomsterbuketter och
fotografiporträtter slösades på svenskarne och då
dan-skarne sedermera besvarade besöket, blefvo de
icke mindre hedrade.
- Men nu, tillade min sagesman med en suck, nu då
kriget föranleder ett så stort behof af hjelp, huru
hållas alla löften om broderlig kärlek?!
Vi unga fruntimmer, som nu gästade Upsala, bemöttes
som danska studenterna i medgångens dagar; den
vänlighet alla visade oss var utan gräns.
Vid återkomsten till staden fördes vi till
kyrkogården, som med vackra planteringar ligger
på en höjd. Här sågo vi en enkel minnesvård öfver
Geijer. Flera nationer ega sin egen grafplats,
ofta utmärkt genom ett upprättstående granitblock,
på hvilket deras namn äro ristade, som blifvit
kallade till ett annat lif midt under sitt sökande
efter kunskaper, och kanske långt ifrån föräldrahem
och syskon.
Från kyrkogården gingo vi till Academia Gusta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
