Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Skandinavisk skön konst och Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
gen Gustaf Wasa talande till dalallmogen vid Mora
kyrka.
Efter två års trägna studier i München och Rom
öfvergaf han emellertid denna gren af målarkonsten
och blef genremålare. Dragen af fosterlandskärleken,
återvände Tidemand 1843 till Norge, företog en
vidsträckt tur genom landet, uppfattade derunder med
snillets blick alla för hans nation karakteristiska
drag, och blef från den tiden en sjelf-ständig och
poetisk tolk af Norges folklif för Europas öfriga
nationer.
Som artist är han outtröttlig! Bland hans många
ypperliga taflor må nämnas: »Den sårade björnjägaren»
och »Ett katekesförhör i en norsk kyrka»? egentligen
Hitterdals kyrka i Telemarken, en af de äldsta och
märkvärdigaste i Norge. Detta stycke är värdigt en
Hogarth, men är fritt från all råhet. Det är en af
Tidemands första skildringar af sitt lands folklif
och förtjent af all möjlig uppmärksamhet. »Den är,»
säger en svensk tidning, »så full af humor och frisk
natur, att man ej vet hvilken af dessa figurer man
mest skall beundra, den gamle skolmästaren som står
der så högtidlig i fullt medvetande af sin värdighet,
den gängliga, dumma pojken, - förvirrad af frågan,
den lilla fyndiga gossen, brinnande af otålighet
att få svara för den andre, eller modern, som på
alla upptänkliga sätt söker förmå sonen att svara
rätt. Öfver hela taflan hvilar ett uttryck af sanning
och flärdlös enkelhet, som säger oss att just så
måste lifvet vara i Norges undangömda dalar.»
Tidemands mest berömda tafla är emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
