Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Också jag hoppas lära mig älska det, svarade jag.
– För att hålla det så kärt som vi, svarade hon,
fordras att vara verklig svensk, men vi skola försöka
att göra det kärt äfven för er.
Åter passerade vi en lång bro, derefter ett torg och
sedan ytterligare ett sådant, hvilket min ledsagerska
kallade Brunkeberg, och på samma gång berättade hon
mig att för längesedan ett stort slag stått der mellan
svenskar och danskar, hvilka efter ett förskräckligt
nederlag blefvo hals öfver hufvud förjagade ur staden.
– Om två minuter äro vi hemma. Tant Fredrika
skall blifva mycket glad åt att få emottaga er.
– Får jag förstå er så, att ni är en anhörig till
henne? frågade jag.
– Åh nej, men jag älskar och vördar henne så
högt att jag, enligt bruket hos oss, bedt att få
kalla henne tant.
Under hela vår promenad hade äfven bärarne sträfvat
framåt med min lösegendom. Det var i det hela
intet att anmärka mot deras sätt att uppfylla sitt
åliggande; mesta delen af vägen stampade de åstad
framför oss, satte ibland ned båren och hvilade sig
på dess långa handtag, och då vi en stund derefter
stannade för att betrakta något föremål af betydenhet,
hunno de åter förbi oss.
Vi stannade slutligen utanför porten till ett hörnhus.
– Jag tror det blir bäst att jag först springer
upp och säger att ni är här, sade Jenny.
Och dermed var hon borta, men på mindre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
