Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Medeltiden - Vadstena herredag af G. V. Gumælius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
’ Eterneller oeh Vårblommor.
Nu gick genom salen ett bifallsrop;
Han talat ur allas hjertan.
Fast Engelbrekt bet sina läppar ihop,
Han kunde ej tysta smärtan.
•’Jag hör eder mening — se här mitt svar."
Så grep han bispen i kragen,
Och denne ej viste rätt hur det var,
Då han fann sig till fönstret dragen.
"Nu, vördige Fader! till bönderna ner
Ni hufvudstupa skall fara.
Mitt folk med längtan hit uppåt ser.
Der må edra ord ni förklara."
Från bönderna höjdes ett skallande rop,
När sin höfdings stämma de hörde.
Men oro det väckte i herrarnes hop,
Och glädjen i salen det störde.
Nyss mångens hjerta glödde af lust,
Som nu blef snöhvit om kinden.
All glädje frös bort för en isande pust,
Och hotet reste med vinden.
De föllo till bönen för biskopens skuld;
Han sjelf var mållös af fasa.
De bådo: "med Gud, I våren oss huld!
Låt folket ej mot oss rasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
