- Project Runeberg -  Vagabond och Redaktör. Lefnadsöden och Tidsbilder /
382

(1914) [MARC] Author: Ernst Skarstedt With: Jakob Bonggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

382

VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.

(han svensk-finne, hon amerikanska) i Hockinson, 14
mil nordost om Vancouver. De fingo begge
afundsvärdt goda hem liksom brodern, oändligt mycket
bättre, än om de skulle stannat hos mig under
kringflackande och äfventyrligheter af olika slag.

Då jag icke kunnat vinna stadga under min goda
hustrus kärleksfulla ledning, är det ju tydligt, att det
nu under min upprörda sinnesstämning ännu mindre
skulle låta sig göra. Jag kände mig sönderbruten och
förkrossad och plågades af sjelfförebråelscr nästan
beständigt. Redan vid mitt inträde i soldatfamiljen
Johnsons prydliga hem samma qväll begrafningen egt
rum erfor jag ett djupt styng i hjertat, då jag i
tankarne anställde jemförelser mellan deras lott och min
stackars hustrus, hon som så länge fick vara i saknad af
alla beqvämligheter och ändå aldrig klagade, aldrig var
sorgsen eller trumpen, aldrig yttrade ett ord af
missnöje, äfven om hon ibland med skonsamhet antydde, att
bon längtade efter elt snyggt hem, ett sådant som vi
hade på Mount Bell, hvilket i all sin anspråkslöshet
fullkomligt tillfredsställde henne. Och jag kände mig
som cn missdådare, då jag hörde mrs Johnsons
anmärkning på tal om henne, att "hon alltid var så glad och
liflig och förnöjd, precis som om hon haft allting t
öfverflöd." Under nätternas långa timmar hade jag
tillräckligt med tid till sjelfransakan och funderingar.
Så kom jag att tänka på något, som jag icke förut
fästat mig vid. Anna hade en klar, härlig sångröst och
ett ovanligt musikaliskt gehör. Hela dagen i ända
sjöng hon och trallade. T. o. m. hårda arbeten, såsom
skurning och tvätt, beledsagade hon med sång. Hon
sjöng folkvisor, marscher och andra melodier, som hon
hört mig spela på fiolen. Men under de sista
månaderna af sitt lif sjöng hon företrädesvis några andliga
sånger, som jag aldrig hört henne sjunga förut, såsom
"Jag vet en port, som öppen står," och "I bröllopssaln
man skyndar in till fest," o. s. v. Var det, frågade jag
mig sjelf, blott en tillfällighet, att dessa sånger, som
hon ej sjungit eller hört på många år, just nu trängde
sig fram i minnets förgrund, eller var det en profetisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esvagabond/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free