Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
Onsdorff, så att jag kom att gå omkring 19 mil. Det
enda jag åt den dagen var vilda hallon. I mitt
försvagade tillstånd blef denna ansträngning för mycket, så
att när jag kom fram till Goodnights farm, var jag
dödssjuk. Jag kräkte, fick feber, hufvudvärk och yrsel.
G. höll på med att bygga ett nytt hus. Det gamla var
fullt af folk. Jag sof i ladan om natten och blef snart
kry igen, så att jag redan kl. 5 följande morgon kunde
åka tillbaka till Vancouver med G., som skulle dit efter
virke, samt fortsätta till Portland. Jag hade fått veta
att landstycket ännu var oupptaget. I Portland fanr,
jag på invandringshyrån flera billiga platser
annonserade. Men att på måfå ge oss ut på nya resor orkade
vi ej, och särskildt längtade Anna intensivt efter att
snarast möjligt få komma i lugn och ro. Vi beslöto
derför att slå oss ned på den s. k. Turnbullska claimen
på Mount Bell och bygga vårt hem nära "det stora
trädet." Den 16 juli foro vi till Vancouver och åkte
med Wood en till Battle Ground. och den 18 flyttade vi
upp på berget och togo in i Peter 0:s stuga, tills vi
hunne få vår egen färdig. Vi togo vår ko med oss från
Goodnights, äfvensom en kalf, som hon födt kort förut.
Ejorårskaifven lät jag G. behålla som ersättning för
det ban vintcrfodrat kon. Under vintern hade Peter
Omdorff och Aleck Olson anlagt en ny väg upp för
berget, direkt till Peter O :s stuga. Denna nya väg
var betydligt bättre än den gamla, som ledde upp på
den sida af berget, der Bell hade sin plats. På den nya
vägen funnos endast ett par ställen, det ena 150, det
andra 275 fot långt, der stigningen var så skarp som 1
fot på 4. Den var nära 2 mil lång, och det tog 5,300
steg att gå uppför den, medan man deremot vid
nedvan-dringen, som lättast företogs i half språngmarsch,
endast tog 3,600 steg. Jag kunde ej annat än beundra
Peters och Alecks sjelfuppoffring och ihärdighet, då de
trotsande regn och alla obehag utstakat vägen, sågat
ned träd, rödjat bort snår och rötter, skyfflat grus och
jemnat marken på en så lång sträcka, utan att kunna
göra beräkning på någon ersättning för allt detta omak.
Naturl igtvis var vägen tillräckligt brant i alla fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
