Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
dörren — detta var vid 12-tiden på natten — öppnades
ett fönster, och ett sömnigt anlete visade sig och
sporde på skånska: "Hva’ ä’ de’ fraugan om?" Jag
framställde mitt ärende och fick till svar: "Nä, sau min lif,
om ja’ tar ud mina hästar midt i natten." — "Ja, men
betänk," invände jag, "det gäller kanske en menniskas
lif, och jag betalar, hvad helst ni begär." Men lika
obevekligt ljöd det från fönstret: "Nä, sau min lif,
om det sker; ingen betalning i verlden kan förmau mej
att ta ud mina hästar midt i natten," hvarefter fönstret
slogs igen med en skräll och den maklige skåningen
återvände till sin ljufva hvila, i hvilken jag stört
honom. Jag försökte på ett annat ställe, men der var det
som vid magisterns misslyckade serenad i Gluntarne:
"Intet ljud och intet ljus och inga apparanccr."
Anna måste i kylan och snön vandra till fots
den öfver en mil långa vägen, stödd mot mina
axlar. Den äfventyrliga nattvandringen räckte en
hel timma, men allt gick väl, och ett par
timmar senare föddes barnet. Men nog gjorde jag mina
tysta betraktelser öfver skånsk lojhet och oginhet, och
åter drogs tanken till Amerika, der en sådan
omedgörlighet som den jag bevittnat vore helt enkelt
otänkbar. Knappt hade jag ett par veckor derefter fått hem
min hustru och barnet och vi börjat bereda oss för
Amerika-resan, innan vi drabbades af den olyckan, att
alla tre barnen fingo kikhostan, hvilken sjukdom, utom
det att den nästan tog lifvet af den nyfödda, kräfde en
rundlig tid, innan den gaf med sig. Att fara ut på
långresa med sjuka barn var ju ej att tänka på, och
allt hvad vi kunde göra var att försöka ge oss till tåls.
Emellertid gick tiden, och barnen tillfrisknade. I min
egenskap af tidningsskrivare lyckades jag skaffa oss
andra klass biljetter till nedsatt pris med en af
Ting-vallaliniens ångare, som skulle afgå från Köpenhamn
den 9 juni. Några dagar förut gjorde vi som hastigast
en resa till Helsingborg för att besöka familjen Heyne,
den enda utflykt Anna fått vara med om sedan vår
ankomst till Lund, och den 7 aflade vi afskcdsvisit t
min faders hem. Jag råkade honom då för sista gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
