Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
149
några minuter fixerat mig, vände han sig åter till
fönstret och lät höra ett halfhögt ’fy f—n!’ Derpå
uppstod en graflik tystnad, en tystnad så intensiv, att vi
ledigt skulle kunna hört våra fickur knäppa, om vi haft
några. Så vände sig E. åter till mig och sporde
värdigt och med eftertryck på hvarje ord : ’Hvem t—n har
skickat er hit?’ — ’Nils Anderson’, svarade jag. — ’Jaså!’
— Derpå blef det tyst igen. Situationen började bli
obehaglig, hvarför jag steg upp, gick fram till E:s bord
och presenterade mig sjelf samt upplyste honom om,
att iag fått anställning vid expeditionen. Och på allt
iletta svarade han ännu en gång suckande: ’Jaså!’
Sedan jag återtagit min plats, vände han sin stol mot
min pulpet och skärskådade mig länge och väl. ’Är ni
andligt sinnad?’ frågade han. — ’Nej, hur så?’ genmälde
jag förvånad. — ’Ni ser jti ut som en läsarekolportör!
— Jag erkände, att jag var ledsen å mitt ansigtes
vägnar, men försäkrade, att jag annars hade namn om mig
att vara en hvad man i dagligt tal kallar lifvad lax.—
’Nå det förändrar saken,’ utbrast E. vid dessa
upplysningar. ’Annars är jag af den sortens folk, som alltid
tror på det första intrycket en person inger mig. Men
hur är det, super ni?’ — ’Tackar, och med nöje’ — ’Så
skall det låta. Ni är då åtminstone inte så skenhelig,
som ni ser ut. Ingen menniska rår för resten för, hut
hon ser ut. Se på mig till exempel. En syn för
gudar, hva’-ha-ha-ha! Men se här, tag nu en dragnagel,
det är godt för mellangärdet.’ — Härvid drog han ur
den inre bröstfickan upp en butelj, på hvars botten ett
par ordentliga hvardagssupar hvilade. Denna butelj
räckte ban mig. Glas förekom ej." Så långt Wicklutid.
Hvarken E. eller jag blef förtrogen med honom. Han
föreföll på den tiden så reserverad, att det var svårt
att förstå honom. Han och Carlson, som likaledes hade
sitt annonsdepartement inhyst i redaktionsrummet,
bildade liksom ett kotteri för sig sjelfva och hade sin
särskilda umgängeskrets, hvilken föreföll oss snobbig och
högdragen. En dag lät E. trycka ett par stora plakat
med inskrift: "Inga snobbiga vitzare, inga lösdrifvare,
intet påhäng här," och uppsatte dem på väggen. Längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
