Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA-BO ND OCH REDAKTÖR
11
t. o. m. försakade maten för pipans skull, och hans
gumma, som, då hennes barnbarn skulle kammas, blötte
delas hår genom att spotta i det, tills de tofviga
hårtestarne gåfvo med sig och mjuknade. Metoden var
förmodligen praktisk, men denna amerikanska praktiskhet
föreföll dock synnerligen oaptitlig. Desto aptitligare var
landskapet å båda sidor om banan, särskildt i Wisconsin,
som i sin vinterdrägt tycktes mig vara det vackraste
land jag sett, öfverträffade t. o. ni. de härliga
trakterna kring Göta kanal i Sverige. Efter jemt en veckas
jernvägsresa, hvarunder vi färdats 2,400 mil och jag
ingen gång varit afklädd eller ens legat ned utom i den
hopkrympta ställning, som medgafs, då jag någon gång
fått ha sittbänken i kupén ensam för mig sjelf, anlände
vi till resans mål, den lilla staden Litchfield i
Minnesota, sedermera namnkunnig genom det gamla
originalet Frans Herman Widstrand, hvilken der i början af
1880-talet utgaf den beryktade tidningen "Rothuggaren."
Nu gällde det att få något att göra, lika godt hvad det
var, och det första "job," som tillbjöds mig, togs också
emot. Det bestod i att sköta tre hästar och en ko, såga
ved och göra andra Iijelpsysslor åt en mycket stor
familj. Det första jag måste lära var att mjölka. Det
gick också för sig lätt nog, ehuru jag icke fick det rätta
handgreppet förrän långt senare. Med vedsågningen var
det värre. Jag hade aldrig haft en såg i min hand, och
här skulle en köksspis och fyra stora jernkaminer
hållas med ved. I kaminerna fick elden aldrig gå ut, så
lång vintern var. Under de första 12 dagarne sågade jag
upp tre lass ek- och askved, och längre fram kunde jag
på en dag, då jag fick vara i fred vid arbetet, såga nära
en "cord." Men arbetet var kanske ej ändå det värsta,
Kölden pinade mig mer.
Minnesota-vintern är namnkunnig. Hela veckor i
stöten höll temperaturen sig nere kring 0. Under hela
vintern tinade aldrig isen på fönsterrutorna, så att man
kunde se genom dem. Jag vet nu ej, om detta var bostadens
fel, eller hvad orsaken var, ty i andra hus såg jag
åtminstone någon gång rutorna klara. Någon vedbod fans
icke, endast ett litet skjul invid köket. Vedhögarne lågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
