Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TECKNINGAR tfR LIFVET.
ur sina tankar, det var, att det kanske ändå
är syndigt att låta det gå så här långt och
bara hålla på att bedja Gud om hjälp, när det
finns en sådan rikedom i huset. Jag skulle
kanhända sälja ringen eller åtminstone låna på
honom, så finge vi säkert så mycket, att det räckte
för en lång tid, tills jag blir frisk igen. Men det
skulle nog kännas svårt att skiljas vid den,
förstås, ty den är ju det enda minne jag har af
Anders, om jag inte räknar stugan, som jag då
på sätt och vis också har fått af honom. Men
det kan ju hända, att det bara är afguderi, att
jag behåller ringen.
— Nej, den skall ni då visst inte sälja,
mormor, utropade Sven lifligt. Det måste bli
någon råd på annat sätt. Jag vet, att Jonsson
i Backa behöfver en pojke till hjälp med
kreaturen, för den han sist hade gick ifrån honom
härom dagen. Nog är det ett svårt ställe, och
dessutom vet jag ju, att han aldrig har tålt mig,
alltsedan den gången det blef bestämdt, att jag
skulle komma hit och icke till honom; men
kanske han tar an mig ändå, och jag kan väl
alltid stå ut en tid. Det är ej lång väg dit,
och jag gör till villkor att få vara hemma om
nätterna. Jag måtte väl åtminstone kunna tjäna
mig födan och litet till. Ni kan nog vara ensam
om dagarna nu, tänker jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
