Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas ring.
7
Sven gnuggade sig i ögonen och visste icke huru
det hängde ihop. Men i nästa ögonblick stod
sanningen åter klar för honom. Den gamla där
uppe var visst icke mormor; nu kände han igen
henne, det var Lisa i Källhagen, kvastgumman,
som varit god vän till mormor och brukat hälsa
på henne någon gång. fastän de bodde tämligen
långt ifrån hvarandra. Lisa gick ett hvarf
omkring stugan och såg in genom fönstret äfven
hon. Därpå kom hon långsamt vandrande ned
för sluttningen till bäcken.
— Sven, hvad gör du här, barn, utropade
Lisa, då hon varseblef gossen.
— Kanske du har varit här i samma ärende
som jag, återtog hon, i det hon närmade sig;
jag hade mina vägar häråt, och då tänkte jag,
att det kunde vara roligt att gå hit och liksom
ta afsked af platsen, för nu kommer jag väl
aldrig hit mer.
Lisa satte sig på stenen bredvid Sven och
klappade honom ett par tag helt sakta på axeln.
Hon var en storväxt kvinna af mellan femtio
och sextio år med ett rundt, hvardagligt ansikte
och grofva drag. Det enda tilltalande däri var
de stora ljusa ögonen, som hade ett uttryck af
den innerligaste välvilja.
— Du sörjer nog efter mormor, du, kan jag
förstå, fortsatte hon, och jag saknar henne jag
med; för vi ha varit vänner sen barndomen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
