Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Religiösa föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.
177
terna säga det samma, måste han naturligtvis tro, att
han bestod af två delar, något som kunde lämna honom
om natten och upplefva allt detta, och något som låg
stilla; ty att göra skilnad på dröm och verklighet, låg
naturligtvis icke för honom. Många primitiva stammars
språk gör icke skilnad därpå, de veta ej tillräckligt för
att uttrycka dröm som skild från verklighet, de kunna
t. ex. icke, som Spencer framhåller, säga: »Jag drömde,
att jag såg» ... i stället för: »Jag såg». Då han vidare
hade sett, att skuggan följde honom om dagen, men icke
om natten, var det helt naturligt för honom att kalla
den del, som lämnade honom, »skuggan»; denna var
alltså det samma som andra människor kalla själen eller
anden. Att eskimåen på detta sätt har fått sin tro på
och sitt namn för själen, omtalas senare.
Det är således helt naturligt för den primitiva
människan att komma till den slutsatsen, att hon själf så
väl som allt i naturen har en dubbel tillvaro. Ja,
öfvertygelsen om hennes egen släktskap med alla föremål
omkring henne blir ännu mera styrkt genom en iakttagelse som
t. ex. den, att dessa liksom människan själf ha en skugga.
Hennes egen lämnar henne om natten, och då måste väl
dessa tings skugga kunna göra det samma.
Men då urmänniskan ställdes ansikte mot ansikte
med döden, måste detta göra ett mäktigt intryck på
henne, och denna tro på hennes egen dubbelhet blef i
ännu högre grad styrkt. Hon såg, att det var samma
kropp, samma mun och samma ögon, samma lemmar,
skilnaden mot förr var blott, att de då talade och rörde
sig, nu var allt stilla. Detta måste bero på något
lifgifvande, som nu var borta, och detta något måste helt
naturligt vara själen, som ju, enligt hvad hon från
drömmen visste, kunde lämna kroppen.
Att denna själ, som vid döden lämnade kroppen,
Nansen, Eskimålif. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
