Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Till hafs i kajak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL HAFS I K A JAK.
57
sidorna. Jag hoppas, att jag här ofvan har varit i stånd
till att ge läsaren ett litet intryck af det fångstlif
eskimåen för på sjön och några af de faror han dagligen
umgås med, och kanhända det är tillräckligt att
öfverbevisa honom om, att detta folk icke saknar mod, när
det gäller, och icke heller uthållighet och kallblodigt
herravälde öfver sig själf.
Men eskimåen har mer än så — när olyckan en gång
drabbar honom, kan han visa en styrka och ett tålamod,
som är öfverlägset. Jag skall bara som betecknande
anföra följande lilla exempel, hvilket är ett bland de många,
som grönländarne själfva ha skrifvit om sina
lifserfaren-heter i sin tidning »Atuagagdlutit».
»En kajakman från Tornait vid Fiskarenäset gick
en dag i februari 1876 ut till hafs åt norr. Då han kom
till fångstplatsen, dök en säl upp för honom, han drog
ut bössan ur kajaken för att skjuta, men fick därvid ett
vådaskott tvärs igenom underlifvet. Då han hade
besinnat sig, steg ha ut på ett stycke is och lade sig ner,
men så blåste det upp från norr och sjön bröt öfver
honom, hvarför han måste gå i kajaken och ro söderut.
Men man måste, så skrifves det — förvåna sig öfver den
mannens härdighet, som, så fruktansvärdt sårad, kunde
ge sig ut i öppna sjön; man må tänka sig, han rodde
utom öarna, kom hem, drog upp sin kajak på land och
ställde upp ett märke, men sedan sjönk han ner vid
iskanten, ty lian mäktade icke att gå till husen, som lågo
ett stycke från landningsplatsen. Då man sedan fann
honom och såg till hans kajak, kunde ingen förstå, att
han ännu lefde efter att ha mist allt det blod, som
öfversvämmade dess botten. Då de hade burit upp honom,
trodde de förvisso, att han ej kunde lefva öfver natten;
likväl dog han först tredje dagen därefter! De sade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
