Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På berget och i dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Undren ej, go vänner! att man stundom tröttnar
På ett unket stadslifs småfnask och bestyr.
Kroppen tärs och slappas, sjelfva själen blöttnar,
Glädjens milda genius från kamraten flyr.
Solen herrligt lyste. I mitt hjerta brann det
En oändlig längtan att se trän och gräs.
»Menskan skapat staden, Gud har skapat landet!»
Ropte jag en dag — och reste bort i chäs.
Samma dag om qvällen såg jag paradiset
Med dess blommors doft och med dess björkars sus.
Och min bostad tog jag uppå gamla viset
I ett fromt och muntert komministers-hus.
Hvilken fröjd och ljufhet, då man vet sig lemnat
Tjenstetvångets otyg i en qvalmig stad!
Åtta dagar minst jag här på landet ämnat
Att få skratta godt och vara fri och glad.
Här på berget står jag att min frihet fira,
Solen står i öster strålande och klar.
Men min Gud! der syns ju än Katrinas spira
Ifrån gamla Stockholm, som jag qvittat har.
Sköna kyrktorn, låt i fred och ro mig vara,
Hvarför spejar du så himmelsvidt omkring?
Din nyfikenhet gör mig förtretad bara:
Jag har permission, och vill dig ingenting.
Gerna! det var rätt: försvinn i morgondimman!
Jag mig håller till naturens katedral.
Hit jag kommit just i rätta sångartimman,
Sångarskaran jublar genom skog och dal.
Här naturen mig med glädje öfverhopar,
Jag blott frågar, om man bättre hafva vill:
Se! der ner i dalen presten står och ropar:
»Frukost, frukost, frukost! jag dig super till!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
