- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
255

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Norrland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder


Är allt som förr? Hvar är den långa raden
Af skjul och bodar med sin hönsgård bak;
Och strand och bryggor med de sköna baden
Och tupp och flaggstång, himmelshög och rak?
Ack, öfverallt har yxan gått och spaden
Och jemnadt är mitt gröna källartak.
Mitt arma hjerta! Du är grymt bedragen
Kom låt oss fly, ty jag får ondt i magen.
        »Min kärlek gäckad
        Min gård är bränd.
        Min ära fläckad,
        I landsflykt sänd.»
        Mitt hjertblod isas
        Vid slik chikan,
        Att bort jag visas
        Långt »norr i stan».



Ångermanelfven är Norrlands tittskåp: det
ena vackra landskapet efter det andra! Tvenne
ångbåtar, Sollefteå och Augur, kila ömsevis
oppför och utför elfven med passagerare
från östan och vestan, som komma hit för
att titta. Bäst är också att nu passa på,
medan det finns något vackert qvar att titta
på, ty ångsågarna arbeta och pusta natt och
dag för att göra de skogbeväxta
Ångermanlandsbergen lika med Skinnarviksbergen.
Danskar och norrmän med spekulativa trähufvan
ha slagit ner sina skandinaviska bopålar här
och der i buskarna.

Under den allmänna förtjusningen om
bord öfver de herrliga landskapen somnade
en tjock och väldig patron med handen under
örat och armbågen stödd mot relingen. Jag
påminde mig hvad någon författare har yttrat:
»Lifsflamman qväfves, ja, till och med släckes
stundom — genom för myckel talg.»


En mängd förtjusande ställen passerades:
Sanda, Utansjö, Åbord, Sandö, Bollsta,
Kramfors m. fl. jag råder läsaren, att så fort tiden
medgifver resa dit och bese alla dessa ställen,
hvilka jag nu ej har tid att beskrifva, emedan
jag egentligen blott är ute för att titta och
ej för att plottra och skrifva. Hvad som är
obeskrifligt vackert är dessutom omöjligt att
beskrifva.

Nylands Lastageplats, der ångbåtarna äfven
lägga till, ser skräpig ut med förfallna bryggor
och en tarflig tullpersonal, ligger omkring
sex mil från Hernösand och är en upplagsplats
för de ofvanför liggande ångsågarnas
afkastning. Tre arbetsmyror, Elfkungen, Händig
och Flink släpa timmerflottor till sågverken.
Det ser mycket arbetsamt ut, och jag vill ej
vara i deras kläder, om jag fick alla ångsågarna
till skänks mellan Nyland och Hernösand,
hvilka lära vara icke mindre än sju stycken.

Här säger Ångermanelfven till de större,
djupgående fartygen: »Hitintill skolen I gå,
men icke vidare: här skola edra stolta kölar
lägga sig.» Elfven blir nu mera kort om
hufvudet, vresig och orolig och börjar
småputtra.

Hammars gamla marknadsplats, som jag
ser till venster, är för mig en gammal
ungdomsbekant. Just i den der nipan har jag
stått på hufvu’t många gånger.

Herrliga elf! Från sköna barndomsdagar
Mins jag din väg och dina berg och land.
Här har jag gått i blomsterrika hagar,
Här har jag fått min första stut på strand.
Saken var den: det marknad var i Hammar,
Ensam i båt jag lade ut på svaj.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free