- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
252

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Norrland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dock vill ingen vindfläkt kula,
I maskin hörs ej en knäpp.
Vackra könet, som det fula,
Sitter tyst och hänger läpp.
Alla märken tyckas lofva
Att vi här få ligga still.
Bäst att gå till kojs och sofva:
Styr bäst fan ni vill!



illustration placeholder


Anblicken af Hudiksvall är särdeles vacker.
Söndagsmorgonen var också herrlig, och en
söndag är dessutom alltid vackrare än en
annan dag: ty han snyggar opp sig, tvättar
och kammar sig sorgfälligare och snyter sig
i ren näsduk. Skinnförklä’n och arbetsbyxor
stanna hemma. Arbetaren går med käpp,
nattkappa och cigarr. Ansigtet glänser af
förnöjelse.

En mängd hundar anmärkte jag i
Hudiksvall utan nosgrimmor och munkorgar: lefve
friheten! Alla hundar borde utrotas från jorden.
Rådstugutornet höjde sin spira mot de flygande
molnen som en kolossal rättika. Lossning
och lastning fortgick under gudstjensten. En
ångbåt har alltid brådtom. En vagn rullade
in på däck; derefter en stor och tjock prest,
mörk som Erebus, med en rygg, som
påminde om tabula nigra. En herre med en
stor snusburk embarkerade äfven jemte tvenne
löjtnanter, eller som de kallas af några
författare, »mekaniska trycken på helvetesmaskiner».

Ångbåten är åter i gång. Viftningarna
lika med dem jag såg i Stockholm. Frisk
kultje, som öfvergick till en liten storm,
hvilken förjagade all matlust. Norrlandsbergen
lyfte sina blåa hjessor här och der mot
skyarna. På eftermiddagen aftog blåsten,
fartyget gick stadigare, glädjen återkom med
glam och sång och punsch.

Klang! en liten visa uppå hafvet
Kan ej skada, gubbar, eller hur?
Käns ej allt elände som begrafvet,
Då man kommit storm och faror ur?
Hvarför bryggs vår lilla bål? I frågen,
Och jag svarar med pokal i hand:
Bacchus är vår hulda far på vågen,
Som vår hulda pappa uti land.

Vi ha sett i dag, hur stormen brutit
Lejonmodet i de ungas hop;
Vi ha sett, hur filosofen sutit
Grå och vis, i hemska ulriksrop.
Mången kind ha vi i dag sett tecknad
Med förskräckelsens och smärtans min.
Mången skönhet ha vi sett förbleknad
Sjösjuk stå på knä i krinolin.

Se! nu ljusna hafs- och himlabrynen,
Sakta tystna bränningar och brott.
Neptun, nyss så grym och grön i synen,
Blidkas af de offer, som han fått.
Vågen svallar lätt mot skär och hällar,
Sol och glädje lifva själ och kropp.
Se! der blåna Norrlands skog och fjällar!
Lefve Norrland! Klang! och botten opp!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free