208 (Om Erikskrönikan, ett historiskt epos från Folkungatiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utlofvat: stormade natt och dag. Omsider började
lifsmedlen att tryta för dem, som voro på slottet;
det var litet och dåligt, de hade att äta. De voro
ock trötta och sårade, och de önskade nu, att
junkern vore någonstädes, där man ej kunde få
honom fatt, huru det än ginge för dem själfva. Men
man gör mycket, när man är i trångmål; och till
slut sade de, att det var omöjligt att härda ut, de
kunde ej fördraga det längre. De underhandlade
i lång tid, och därefter uppgåfvo de slottet på de
villkoren, att junkern skulle hållas fången, men de
andra skulle få begifva sig bort från slottet, hvart
de ville, med sina egodelar. Men de, som uppgåfvo
slottet, de tänkte, nog som så:

är det lekman eller präst,
så är enhvar sig själfvom näst. —

— Hertigens män refvo ned slottsmurarna, så
att där ej låg sten på sten. Till Stockholm förde
de den unge ädelborne fången och läto honom gå
på tornet där. Det var hans fader, som hade bragt
honom i denna nöd. Men de gåfvo honom allt,
hvad han behöfde till lifvets bekvämlighet.

Fullväl, tror jag, de honom föda,
icke svälte de honom till döda. —

Här lägga vi märke till, att författaren talar
om junker Magnus Birgersson såsom ännu
lefvande.[1] Att detta stycke af krönikan,

[1] Rimmet tyckes göra tämligen säkert, att föda (’födha’)
ej kan vara felskrifvet för ett ursprungligt födde (’föddo’), ty
dels vore ett sådant rim (föddo — dödha) knappast att vänta
i Erikskrönikan, dels vore en afskrifvareändring af
imperfektum till presens i detta sammanhang osannolik från
meningens synpunkt (ur rent formell synpunkt däremot kunde
visserligen en skrifvare, som blott tänkt på rimmets fordringar,
ha ändrat ’föddo’ till ’födha’); då hade en ändring i motsatt
riktning (presens till imperfektum) legat närmare till hands för
en senare tid. En ändring af sistnämnda slag torde också
föreligga i svälte (’svälto’), som troligen af en tanklös skrifvare,
hvilken haft denna form i minnet från »omkvädet», insatts i
st. f svälta.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 22:51:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/erikskron/0220.html

		Om Erikskrönikan, ett historiskt epos från Folkungatiden / 208 (1899) Author: Gustaf Cederschiöld Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|