Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Om hertigarnas giftermål och om Nyköpings gästabud (åren 1312—1317)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— När de nu voro på väg till Nyköping och
redo fram till Svärta[1], red en ung riddare upp till
hertigen och sade: »Jag vill varna eder. Tagen
det icke ogunstigt! I skolen nog själfva finna, att
om I bägge tillsamman begifven eder in i slottet,
så skall det göra eder och alla edra fränder sorg.»
Hertigen[2] svarade icke mer än detta: »Det skall
allt ännu bli åtskilliga karlar hängda, innan jag
kommer att bry mig om sådant tal. Jag hör
öfvernog alla dagar, hur man vill draga ondt mellan
oss.» Då teg riddaren och red bort och ångrade
sig, att han hade sagt detta och ej hellre hade
tegat. —
— Hertigarna hade ämnat ligga kvar i Svärta
öfver natten. Men då hade man bortfört alla förråd
därifrån och till Nyköping, så har jag sport. Och
medan de rastade där, kommo konungens män
ridande dit och buro hertigarna konungens bud,
sägande: »Med uppriktig kärlek och vänskap
önskar han eder vara honom i Gudi välkomna. Han
gläder sig öfver att veta eder vara på väg till
honom, och han längtar otåligt efter eder. Nu beder
han eder enständigt, att I ej tagen nattläger
annanstädes än där i staden hos honom. Det är nu så
nära, om I blott skynden på. I hafven blott en
mil att rida.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
