Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Om hertigarnas giftermål och om Nyköpings gästabud (åren 1312—1317)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den åsyftade personen redan var död, när författaren
skref detta.
— Hertig Valdemar, han red då en färd, som
har gjort mången man sorg. Han ville tala med
konungen om något; därmed ville han ej dröja,
utan red då till Nyköping. Gudi klagadt, att han
då fick se den staden! Hade han vetat förut, hvad
han sedan fick veta, så hade han hellre mist sin
talan den gången. — Hvar man mottog honom
väl där, och konungen gick ut för att möta honom
och fägnade honom med blida ord; men Gud vet,
hvad som var i hans hjärta. Sammaledes gjorde
då drottningen. Hon sade: »Välkommen, broder
min! Huru månde min andre broder må? Han
kommer aldrig ur mina tankar, den milde hertig
Erik. Att han vill så fly mig, och att jag så sällan
får se honom, det gör mig hjärteligen ondt. Det
vet Gud, att jag har honom så kär som min
köttslige broder.» —
— Hertig Valdemar låg kvar där öfver natten.
Behöfde hans folk något, och begärde någon en sak,
så fick han två. Då börjades det, som man nu har
kommit under fund med. Mjöd och vin, både rödt
och hvitt, det aktade man där mycket litet, det gaf
man åt drängar och fotknektar och åt hvar och en,
som kommit med hertigen, och därtill gaf man dem
blida ord och vänliga miner. — Om morgonen
skildes de. Hertig Valdemar red till Stockholm och
därifrån till Dåvö (i Västmanland). Konungen
skickade under tiden bref till hertig Erik och bad
honom komma till sig. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
