Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om Håtunaleken och om det stora krigets första skede (åren 1306—1309)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl knappast fritagas från beskyllningen att hafva
afsiktligt förtegat detta fula streck af hans käre
hertig. Däremot är det icke troligt, att han haft
kännedom om den öfverenskommelse, hertigarna
redan på våren gjort med Erik Menveds broder, den
usle hertig Kristofer, som därvid förbundit sig med
dem mot sin broder konungen, hvilken dock alltid
behandlat honom vida bättre, än han förtjänade.
Detta förbund hade hållits så hemligt, att konung
Erik ej fått minsta spaning därom. I sitt blinda
förtroende hade han låtit förrädaren behålla sitt län,
Sydhalland, och t. o. m. gifvit honom befälet öfver
förtruppen och lägret vid Skåne-Smålands-gränsen.
— När konung Erik fick tidender om anfallet,
for han öfver Öresund och ville skynda emot
fienden. Men hertig Erik kom till byn Örkelljunga.[1]
Där voro stora förråd samlade, som konungen skulle
hafva med sig på sitt tåg in i Sverige. Konungens
broder stod för lägret och hade hos sig hundra
ryttare. Han blef då fången och många af hans
folk, ty hertig Eriks här var mycket öfverlägsen.[2]
Hertigarna och deras folk togo förråden utan att
bedja konungen om lof och hade då god kost i
öfverflöd, så länge de stannade där — det var
halfannan dag och en natt, — så att ingen klagade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
