Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om konungarna Valdemar och Magnus (åren 1266—1290)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härefter berättas utförligt om striden vid Ettak
i Västergötland. Då denna skildring är ganska
kraftig och målande samt synes vara byggd på en
deltagares meddelanden, vilja vi följa den in i dess
enskildheter.
— Till Ettak hade danskarna kommit, väl
hundrade ryttare och än mer, under anförande af riddar
Bengt af Alsö, Palne Hvit samt flere riddare och
svenner. De trodde sig vara i full trygghet där,
löste af sig sina harnesk, sutto till bords och åto.
Då ropade den man, som satt vakt uppe i trädet
vid gården, och sade, att de uppländske (d. v. s.
svenskarna) kommo där ridande. —
— Den tappre riddar Ulf Karlsson, han brukade
ända till sin död berätta om den kamp, han där
fick bestå mellan gården och bron öfver ån (d. v. s.
Tidan). Utom honom voro i den svenska
ryttartruppen, som väl var tvåhundra man stark, några
danska landsflyktige, herr Peder Porse af Halland,
Offe Djur och andra, som fått skydd, förläningar
och vänskap af hertig Magnus. —
— När nu de danska anförarna hörde, att
fienden nalkades, kastade de raskt undan matborden
och stormade ut genom dörrarna. Många hade satt
sina hästar i stall, och deras svenner sprungo
omkull hvarandra sin ifver. Raskt nog kommo
dock alla till sina hästar och bundo på sig sina
hjälmar — det var det bästa för dem —, men
månget harnesk blef där ospändt. Konung Eriks
banér fördes fram; på flykt tänkte ingen. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
