Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Krönikans berättelse om Birger Jarl m. m. (åren 1229—1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax efter uppgiften om konung Eriks makt
och myndighet har krönikan följande meddelanden.[1]
— De, som satte sig emot honom, voro få: blott
Knut och Karl, Harald och Holmger och några
till. Detta var folkungarnes parti, som i synnerhet
gjorde konungen motstånd. De stridde med honom
och vunno seger vid Olustra. Konungen och hans
män flydde till Danmark, och allt flere underkastade
sig då Knut, som därpå valdes till konung. Men,
fortfar berättaren, Knut lefde blott en kort tid
därefter. Och efter hans död blef det nya stridigheter.
Konung Erik var då ej sen att komma åter till
riket igen. Folkungarne samlade sig äfven och
ville på nytt hålla stånd mot konungen. Men Erik
lyckades då bättre och vann seger vid Sparrsätra,
där många föllo och de öfriga flydde. Holmger flydde
undan till Gästrikland. Men där lät konung Erik
taga honom till fånga
och lät sedan hugga honom hufvudet af
och lät honom följas hedersamt till graf,
lät hans likfärd ståtligt tillgå
med alla de klerker, han kunde få.
Uti ett kloster, som heter Sko,
bad Holmger få ligga, innan han dog;
där är hans graf; ett helgon han blifvit;
Gud honom skänkt det eviga lifvet. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
