Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOr
skull. Domkapitlet beslöt då, att de tre männen skulle kvarstanna
i staden för att genom samtal med domkapitlets medlemmar vinna
insikt i och upplysning om den lutherska bekännelsens
hufvudläror. Det visade sig ock, att detta förfarimgssätt medförde
önskadt resultat, ty vid förnyadt förhör några dagar därefter
förklarade de samstämmigt, att deras beslut att skilja sig från kyrkan
berodde på ett missförstånd; de erkände nu öppet syndens:
förhandenvaro äfven hos den pånyttfödda människan. Efter denna
deras bekännelse blefvo de af ärkebiskopen med faderliga
förmaningar hemförlofvade’!).
De kraftigaste ledarne funnos dock i Söderala, där de båda
bröderna Olsson, båda begåfvade och inflytelserika män, hade sin
hemvist. Dagen efter bokbränningen i Lynäs infunno de sig jämte
några meningsfränder hos kyrkoherden, kontraktsprosten Scherdin,
och anmälde sig att begå nattvarden söndagen därpå, men
förklarade, att de på inga villkor kunde läsa syndabekännelsen. Efter
ett langt samtal fann ändtligen Jonas Olsson på den utvägen, att
de kunde läsa den med tanke på de synder de begått före sin
omvändelse, och då de öfrige efter någon tvekan instämde häri,
fingo de alla tillstånd af prosten, som ännu ingenting visste om
bokbränningen, att framträda till Herrans bord. Följande dag
hölls emellertid husförhör uti Lynäs, hvarest rådde stor
upphetsning och förargelse med anledning af uppträdena därstädes.
Många hade antecknat sig att begå nattvarden, men förklarade
bestämdt, att de ej kunde göra detta tillsammans med
bokbrännarne, hvarför prosten fann sig föranlåten att förbjuda .dessa
senare att framträda.
Med anledning af inkomna ämbetsberättelser hade
emellertid domkapitlet inkallat bröderna Olsson till förhör den 11
December 1844. De gladdes åt kallelsen, emedan de ansågo den som
ett ytterligare bevis för den förföljelse de fingo lida för Kristi
skull, och reste först till Stockholm för att få företräde hos
konungen, där de hoppades på det stöd och medhåll, som Erik
Jansson påstått att hans lära fått. Med betydligt svikna
förhoppningar återvände de därifrån till Uppsala, där de rönte stor
vänlighet och h]dlpsamhet af en häradshöfding L. V. Henschen, som i
likhet med så många andra vid denna tid ogillade konvont1ke1p1a—
katet och omfattade de frikyrkligare rörelserna med intresse. Före
det offentliga förhöret hade en rmedlem af domkapitlet, teologie
adjunkten fbune Annerstedt, flere samtal med dem, hvarvid de
upptladde Vtterbt försiktigt och hofsamt, förklarade att de aldrig
“utan rysmmng“ afhört de förbannelser, som af Erik Jansson
uttalades öfver aflidne och lefvande forbamhngblarare samt att de
själfva aldrig vågat uttala några dylika; att de väl öfvervarit
bokbränningar, men ej deltagit däri eller uppmuntrat därtill, utan hade
!y U. H. Alfta 1841. U–PH26l6cko28,Marstt845;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
