Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Grane hade hela tiden känt sig irriterad mot
de nykomna, och uppläsandet af detta bref syntes
honom ett hjärtlöst hån.
— Jag träffade honom aldrig här, sade han.
Men i skolan umgingos vi rätt ofta. Han skref
inte så dåliga vers, tyckte jag.
— Om han hade skrifvit dåliga ändå, utbrast
Schultz med sällsynt hetta, så kunde han kanske
ha blifvit af med den sjukan efteråt och blifvit en
karl. Nu gick han här och pjåkade med sig själf
för alting. Hade han snufva, så bums kom det
weltschmerz öfver honom. Var han lat, så hette
det, att han inte var disponerad eller hade
själslidande, eller hvad han kallade det. Fy fan. Och
aldrig hade han pengar. Jag mins en gång, när
jag, som då lefde på att informera, hade skaffat
honom en pojke att läsa opp lexorna med. Så
kom ban opp till mig en e. m. och satt och hängde.
Det hörde också till hans specialitet, att han
aldrig ville gå sin väg när han kom in. »Har du
inte pojken att läsa med i dag?» sa’ jag åt honom.
Då sa’ han, att han inte var född att arbeta.
—- Ja, det är de förbannade
gymnasistföreningarna, sade kandidat Abrahamson.
— Ja, det är mer än så, sade Schultz, som
kommit i farten. Det är något i hela vår
skolbildning och alla våra universitetsförhållanden, som
är fanken så egnadt att konstruera fram så’na där
missfoster. Homunculusar. Hm! Det var en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
