Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
läste tyst och mumlande, utan att se upp. Men
alt som han kom längre med de kända orden,
så talade han högre. Till sist satt han rak i
båten och bad högt, med egna ord. Han
bekände, att de voro syndare och ej förtjänte bättre
än att för Herrens vrede förgås. Men han bad
Gud, att de skulle blifva jäddade. Ty visserligen
skulle denna natts ångest blifva dem en väckelse
till att börja ett nytt lif. Men om det så var
Guds vilja, att de skulle dö, så bad han, att
Gud ville taga deras själar till sig i de saligas
paradis.
— Amen! sade Klas, där han satt vid
årorna.
Kalle sade ingenting. Han satt bara och
ansträngde sig att hålla ekan rätt med vinden.
Åter sutto de tysta en stund.
På nytt läste Erik välsignelsen.
— Amen! sade Klas ännu en gång.
— Amen! sade Kalle efter honom.
Klas såg sig om. De voro nära stranden,
och mellan stenarna syntes ett smalt stycke flat
strand.
— Ta tag i bössorna, sade Klas till Erik.
Erik tog bössorna och reste sig. Och i
samma ögonblick nästan stötte ekan mot stranden.
En stor våg slog öfver dem, sköljde Erik ända
upp till rockkragen och ville draga ut båten igen.
Alla hoppade de i vattnet och grepo tag i ek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
