Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Uttröttade och hungriga kommo de till Berg,
där de lade i land för att äta och hvila.
Utanför sista slussen sågo de en ångbåt, som lagt sig
för ankar.
— Kan han inte gå öfver sjön? sade Kalle.
— Det vet jag inte, svarade Klas.
Men Erik mente, att det var så mycket
styfvare, om de kunde gå, när ångbåten inte kunde.
Sedan fortsattes rodden, och vid åttatiden hunno
de den punkt, från hvilken de i medvind kunde
fara rätt in i Stångån.
De vände båten och läto den glida ut. Klas
och Kalle sutto vid årorna, Erik satt i aktern
med bössorna. Plötsligt kände de, hur ekstocken
vände och drefs rätt ut på sjön. Från land
kommo stora lergula böljor krönta med gulhvitt skum
efter dem, och långt ute på sjön tumlade böljorna
öfver hvarandra, som om de mötts från olika håll
och nu rasande stridde om herraväldet.
— Vänd, skrek Erik och forsökte byta plats
med Kalle.
— Sitt still. Det går inte. Vinden har
slagit om.
De tre gossarna sågo på hvarandra. De sutto
aldeles tysta och sågo blott, hur de rycktes bort
af den våldsamma orkanen. Det gälde att hålla
ekan rätt på böljorna och så låta den drifva.
-— Om vi bara kan komma opp på Tvärskogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
